De senaste åren har varit minst sagt omtumlande för mig. Jag och Sara Bergmark Elfgren har skrivit de första två böckerna (Cirkeln och Eld) i en trilogi om en grupp tonårshäxor i Bergslagen som måste samarbeta för att stoppa apokalypsen. Vi skrev helt enkelt böckerna vi själva ville läsa. Vi hade, naturligtvis, aldrig kunnat ana att böckerna skulle bli sålda till över 25 länder.

En fråga som har dykt upp i många intervjuer, i alla länder där vi hittills pratat med journalister, är varför våra huvudpersoner är tjejer. Samtidigt som jag kan förstå frågan, så är den lite sorglig. Det finns ju massor av berättelser om ett gäng killar, utan att någon undrar varför de är just killar? Och få reagerade på att det bara fanns en kvinnlig superhjälte i Avengers, där jorden återigen räddades av ett gäng vita hetero-killar (Obs: jag älskade ändå Avengers.)

En annan vanlig fråga är om det betyder att våra böcker är tjejböcker. Men vem skulle påstå att böckerna om Harry Potter bara är för killar, eftersom de har en manlig huvudperson? Det tas för givet att om en film, tv-serie eller bok handlar om killar, så är det riktat till både en manlig och kvinnlig publik. Men det som handlar om tjejer är bara intressant för tjejer. Som om killar är känslomässigt utvecklingsstörda och har noll fantasi, så att de absolut inte kan leva sig in i kvinnlig hjältes äventyr.

Den så kallade sanningen blir alltså: Det som handlar om killar är allmän-giltigt. Men berättelser med kvinnliga hjältar, som Katniss i Hunger
Games, är en egen liten udda genre. Som om inte kvinnor utgjorde hälften av jordens befolkning.
Och det börjar redan i barnkulturen. Skådespelerskan Geena Davis bildade 2007 ett institut som arbetar för att kvinnor ska representeras mer rättvist i medierna. Deras senaste forskning visar att bara 17 procent av karaktärerna i amerikanska filmer och tv-serier för barn är tjejer. Det ser faktiskt ännu värre ut i populärkulturen för vuxna.
Det här är inte en fråga som bara rör USA, eftersom vi här hemma konsumerar så oerhört mycket därifrån. Det borde vara en tankeställare för oss alla.