På tisdag visar SVT första avsnittet av serien Girls. Fyra tjejkompisar försöker hitta sig själva, drömjobbet och drömkillen i New York. Huvudpersonen är skribent. En annan jobbar på galleri. Och en har jättemycket sex. Känns konceptet igen? Japp, det låter precis som Sex and the city. Fast Girls är snarare raka motsatsen.

Girls skapades av 26-åriga Lena Dunham som också spelar huvudrollen, och har på kort tid blivit mycket mer än en tv-serie. Den har blivit ett samtidsfenomen som analyseras på bloggar, kultursidor och i veckotidningar (något den också har gemensamt med Sex and the city). Jag var trött på Girls långt innan jag sett första avsnittet. Jag var till och med
beredd att hata den. Men när jag väl bänkat mig blev det precis tvärt om.

Det är 15 år sen Sex and the city hade premiär. Den låg så rätt i tiden då. Och när serien var bra var den fantastisk. Men det bästa sättet att förklara varför jag gillar Girls är ändå att förklara varför den INTE är lik Sex and the city.

Tjejerna i Girls har inte lyckade karriärer. De har fullt upp med att lyckas behålla ens sina skitjobb. De har inte råd att köpa dyra märkesskor, och deras klänningar kostar inte en halv årslön. De bor tillsammans i halvskruttiga små lägenheter. Ibland har de tråkiga hemmakvällar, för de har inte alltid tid, råd eller ork att vara ute. De har inte perfekta hår. Och medan Sex and the City var en enda lång rad bruncher, middagar och drinkar utan att någon gick upp ett gram, så är Lena Dunhams huvudperson, Hannah, lite småtjock.

Men, som Hannah säger i första avsnittet, så har hon mer akuta problem att tänka på än sin vikt. Och medan Carrie Bradshaw hade sex med bh:n på, så har Hannah det utan en tråd på kroppen. Och det är massor av sex

i Girls. Smutsigt, klumpigt, hårt, kul, hett, misslyckat, trovärdigt. Det här är definitivt inte en serie du vill se med dina föräldrar.

Men den tydligaste skillnaden mellan serierna märks redan i första avsnittet, när vi träffar oskulden Shoshanna, som är besatt av Sex and the city och känner igen sig mest i Carrie. Men Carrie tittade aldrig på tv. Hon var alldeles för upptagen av sitt ständigt fantastiska liv. Om Sex and the city var verklighetsflykten, så är Girls igenkänningen.