Är den unge mannen våldsbenägen, eller bör jag göra min medborgerliga plikt och ge honom en uppsträckning? Efter ett par sekunders tvekan har jag gjort riskbedömningen att killen, som just nu står och pinkar på vår husvägg, inte kommer att lappa till mig. Händerna är ju upptagna med annat.

Därför säger jag strängt:
– Ursäkta! Vi bor faktiskt här!
Grabben hoppar till, kikar över axeln:
– Åh fan. Sorry!
– Dessutom finns det ju miljarders träd att pricka strålen med! skäller jag och gör en indignerad gest ut mot den ytterst pinkvänliga parken framför vår husfasad.

Snubben lommar skamset i väg, medan min blick bränner honom i ryggen. Där fick han! tänker jag, medan jag knappar in portkoden och tar hissen upp till femte våningen, nöjd över att inte ha duckat. Nej, jag röt ifrån, jag. Gjorde en arg tant-gärning.

Jag sträcker på mig och berättar stolt för mina ungdomar om mitt civilkurage. Tonåringarna kontrar med att de hellre hade käkat upp de frysta hundbajskorvarna i nämnda park än varit i närheten av mig och den utskällda ynglingen. Men, det är ju naturligt. De har 30 år kvar till tantstatus.
Stackarna.

Hur mycket tant är du? Gör tanttestet på sidorna 36–37 så får du veta. Själv skrapade jag ihop 18 poäng, vilket kvalificerar mig som ”megatant”. 

Och det är ju inte så illa pinkat!