Så länge jag håller mig mitt bland huskropparna är promenaden dräglig, men när jag korsar Hornsgatan och halkar nerför Slussen slår den till. Snösmockan.

Vinden biter i kinderna, snön piskar i ögonen, snoret rinner. Det är lika förbannat svinkallt som under en januaridag när bygelliften precis nått ovanför trädgränsen och man fejsar ett grinigt, blåsigt kalfjäll.
Men nu är det varjan januari eller skidsemester. Det är den 20 mars, självaste vårdagjämningen, jag är på väg till jobbet och jag tänker att vädergudarna borde skämmas.

Väl på redaktionen borstar jag ilsket snön från kappan, medan Söndags biträdande redaktör, Kristofer, frågar (aningens ironiskt):
– Jaha, hur är det, Vinterns Främsta Försvarare? Har du fått nog nu?
Ja. Det. Har. Jag.

Jag har fått nog av långkallingar, broddar och torrfnasig hy. Jag har tröttnat på grusgegga på hallgolvet och vinterelektriskt hår.

Nu vill jag plantera blommor i balkonglådor, tvätta fönster och rensa garderober. Och jag suktar efter bryggbad, grillkalas och Allsång på Skansen.

Men jag får nöja mig med att drömma och börjar med att bläddra fram till sidorna 46–53 i veckans nummer, där vi listar 69 härliga hus som går att hyra på semestern. Här finns allt från den lilla bagarstugan i Kalix till villan med havsnära läge på Västkusten.

Min personliga favorit är strandhuset på 60 kvadratmeter vid sjön Fryken i värmländska Sunne. Där vill jag sitta på soldäcket med ett glas rosé och tanka sommarenergi.

Så att jag pallar nästa års snösmockor.