Den 3 april hade jag och min make, Dan, 14-årig bröllopsdag. Hur vi firade?  Inte alls. Vi glömde båda bort den, och insåg inte misstaget förrän efter en vecka.

Om försummelsen utlöste kris och katastrof i relationen? Nope. Däremot ett ganska stort gapskratt och: ”Nåja, vi drack ju bubbel i går”.

Sanningen är att vi är rätt kassa på det där med romantiska gester. Vi skriver sällan gulliga köksbordslappar, köper inga Alla hjärtans dag-rosor och skulle aldrig uppdatera med kärleksharanger på Facebook. Ingen av oss minns det heligaste datumet av dem alla: Dagen då vi träffades. Jag vet bara att det var en söndag (eller möjligen måndag?) i augusti 1992. Dan har troligtvis tappat bort årtalet också, men inte platsen: Praia da Rocha i Portugal.

Jajamän, det var en riktig ”holiday romance”, som få i vår närhet trodde skulle hålla. Men i sommar är det 21 år sedan jag föll pladask för den stilige engelsmannen och jag är fortfarande djupt förälskad i min man. Visst, vi hade några snåriga, såriga år, men grundglöden vägrade falna och känslan att komma ut på andra sidan av en kris, blåsa lite på elden och få den att blossa upp är fantastisk.

I dag är, tycker jag, vår relation bättre än någonsin och jag får min känsla bekräftad av Malena Ivarssons ”skilsmässotest” på sidorna 38–39 genom att hamna i poängspannet 10–30. Enligt facit betyder det att jag och min äkta hälft litar på varandra, är ärliga och kan lösa konflikter. En bra grund för ett lyckligt äktenskap. Då spelar en bortglömd bröllopsdag ingen som helst roll.

Det kommer ju flera.