Om jag var förmögen skulle jag flytta till havet. Jag skulle bo i ett hus med stora fönster och en altan som alltid var ljummen. Jag skulle ha långa ljusa gardiner som fladdrade i vinden när jag öppnade upp för korsdrag. Jag skulle inte ha nya lyxmöbler. Nej, min stil är gamla nötta prylar som har en historia. Jag skulle ha ett stort kök och ett ännu större bibliotek. Och jag skulle köpa konst av nya konstnärer. Inte bara för att samla eller spekulera. Konsten skulle finnas nära mig för att jag alltid skulle kunna hämta inspiration.

Om jag var förmögen skulle jag knappt jobba. Jo, lite ibland. Men för det mesta skulle jag skriva. Förvisso är skrivande också ett jobb, men jag skulle inte behöva göra något annat alls.

Oj, vad jag skulle skriva då. Min förläggare skulle behöva anställa en heltidsassistent för att ta hand om allt jag producerade.

Och när jag släppte mina böcker skulle jag anordna generösa fester för mina vänner. Det skulle vara så roligt att samla alla nära och kära. Ofta!

Om jag var riktigt förmögen skulle jag vara aktiv i flera organisationer. Jag skulle kanske utbilda mig i klimatfrågor och sedan använda större delen av mina pengar åt att försöka skapa ett jädrans liv i miljödebatten. Och så skulle jag göra allt för att stötta klimatsmarta uppfinningar.

Om jag var förmögen, skulle jag sluta sova på budgethotell. Aldrig mer skulle jag känna doften av sura lakan som varit med lite för länge. Och aldrig skulle man behöva oroa sig för att man glömt en mjukgörande kräm hemma, det skulle naturligvis finnas i det eleganta badrummet. Jag skulle nämligen satsa på att bo lika bekvämt som Bruce Springsteen varje gång jag tvingades lämna hemmet.

Om jag var förmögen skulle jag ta massage flera dagar i veckan och en personlig tränare skulle besöka mig varje dag för att jag skulle hålla mig i trim!

Om jag var förmögen skulle jag inte behöva oroa mig för att vår släktgård som byggdes av mina förfäder i Västerbotten på 1800-talet skulle förfalla bara för att jag inte riktigt vet hur man renoverar gamla hus. Jag skulle dessutom satsa pengar i glesbygden, bara för att jag kan.

Om jag var förmögen skulle jag se till att de i min närhet som jag vet kämpar för att få ihop ekonomin äntligen skulle få andas ut.

 

Om jag var sådär förmögen skulle jag äntligen andas ut själv. Jag har på senare tid kommit på att jag verkligen skulle vilja ha riktigt mycket pengar. Jag har blivit övertygad om att pengar visst kan göra en lycklig. Det vore så härligt att vandra omkring här på jorden alldeles obehindrat. Att aldrig någonsin behöva känna sig tvingad till någonting. Att få testa på den känslan. Okej, visst finns det bekymmer även för riktigt rika. Sjukdom, sorg och kärlekstrubbel drabbar såklart även dem. Men om man är sjuk OCH måste oroa sig ekonomiskt är det värre. Så är det bara.

När jag var yngre trodde jag att det här med pengar en dag skulle komma flygandes. Som om jag helt plötsligt skulle vinna på lotto. I dag vet jag bättre. Det kommer ju aldrig hända.

Men drömmen finns här i bak­huvudet. Drömmen om att en dag få säga ”fuck off” till alla måsten.

Drömmen om att en dag bli förmögen.