När hon var yngre slöt hon en pakt med sig själv: Hon skulle visa sig naken när hon hade fyllt 50.

Nu har skådespelaren Gunilla Röör blivit 53 och är filmaktuell i otrohetsdramat En gång om året och är synnerligen avklädd, men har förbehåll: ”Jag vill inte vara naken i långa sekvenser och jag visar inte könet”, säger hon i intervjun på sidorna 52–57.

Men hon är inte rädd för att klä av sig, skyler sig inte trots att ”det hänger och är slappt”.

Jag tänker att det där måste jag bli bättre på. Jobba på att stå spritt språngande framför spegeln utan att vilja hissa upp brösten dit de en gång hörde hemma. Utan att vilja skyla mig för att det hänger och är slappt.

Jag borde se rakt in i mina ögon och säga: ”Erika, du är vacker, duktig och kapabel, istället för: ”Om du går ner fem–sex kilo, så.” Giftiga tankar bryter ner, goda bygger upp. Det står i varenda självhjälpsmanual.

Doktor Masaru Emoto, japansk forskare och författare till böckerna Vattnets sanna kraft, Vattnets dolda budskap och Budskap från vatten – älska dig själv, går längre än så. Han hävdar att våra tankar direktpåverkar källan till allt liv: Världens vatten.

Med hjälp av en höghastighetskamera lär doktor Emoto ha upptäckt att när vattenmolekyler exponeras för kärleksfulla ord bildas vackra, komplexa och färgrika iskristaller, medan de som får ”höra” negativa tankar och hot förvandlas till ofullständiga, asymmetriska kristaller med dova färger.

Ni förstår att Mr Masuro Emoto har fått tvivlande mothugg, men håll med om att hans tes svindlar, särskilt som vi människor består av 65 procent vatten?

Så, nu ska jag börja tala med mina vattenmolekyler. Tuttarna lär inte lyssna, men kanske kan min insida bli lika glad och pärlande som en fjällbäck?