Det fanns en tid då den som viftade med en nummerlapp till Vasaloppet belönades med beundrande blickar. Och den som dessutom outade planer på att göra en klassiker blev antingen idiotförklarad eller hjältehyllad.

I dag ser omvärlden annorlunda på idrottsbedrifter.

I dag kan du lägga ut svettiga ”selfies” från Vätternrundan och Tjurruset, samt Facebookskryta om personbästa-­rekord under New York-maran utan att en kotte höjer på ögonbrynen.

Möjligen får du några tummar upp.

Det räcker knappt att plåga sig igenom en Iron man ­(triathlon där du först simmar fyra kilometer, sedan cyklar 18 mil och avslutar med ett maraton) för att imponera nämnvärt. Nej, den som vill slå omgivningen med häpnad bör köa för en startplats i Marathon des Sables (MdS), ett ultralopp genom Sahara. Tävlingen för de tuffaste av de tuffa.

Eller de galnaste av de galna. För vem pallar att kuta cirka 25 mil i ett 50-gradigt ökenlandskap?

Jo, enligt arrangören, kommer deltagarna från hela världen och är en skön mix av amatörer och elitlöpare, som går i gång på att ”lungorna liksom rostas på insidan” och att man inte blir svettig, då ”dropparna dunstar direkt i hettan”.

I våras firade loppet 28 år. Vann gjorde marockanen Mohamad Ahansal, 40, som gick i mål efter ofattbara 18 timmar och 59 minuter. Första kvinnan, ­Meghan Hicks, en 34-åring från USA, norpade 17:e plats med tiden 24.42,01. Sist i resultatlistan: 65-årige Mick Ramayet, Frankrike, som stapplade över mållinjen (antar jag) på 73.25,48, alltså drygt tre dygn efter segraren.

Ändå, en otrolig bedrift.

Är du sugen på att ­delta? Glöm 2014. ­Biljetterna släpptes i juni 2012 och tog slut efter elva minuter, men till 2015 finns det plats. Under tiden kan du anta träningsutmaningen på sidorna 10–13, men sannolikt räcker den inte för att komma i form för MdS.

Möjligen får du några tummar upp.

Eller inte.