Svärmor Chris är på besök från England och har ett enda önskemål (förutom att få umgås med oss, förstås): ABBA-museet.

Jag blir jätteglad. För om inte Chris hade varit sugen på Mamma Mia-sing along, hade det sannolikt tagit minst ett år till innan jag pallrat mig i väg. I Stockholm har vi massor av kulturupplevelser precis runt knuten, men kommer jag mig för? Näpp. Jag har varken varit på Artipelag eller Fotografiska (ja, jag skäms) och duckar ofta teater, då jag är lite känslig för överdrivet salivutsöndrande och arrrrtikulerrrrande. Dessutom: Under helgerna geggar ju gärna livet ihop sig till en trasslig mix av mangeltvätt, läxläsning, träning och – möjligen – vila.

Men i dag har vi kulturfest, svärmor och jag. Vi testas i ABBA-kunskap, dansar på karaokescenen och förundras över scenkostymernas pyttestorlekar. Efter det interaktivintensiva besöket dricker vi kaffe i Melody hotels foajé och avhandlar viktigheter som sällan hinner blir sagda då vi bor i olika länder.

Inte nog med det: Jag, vars själ fått vingar av Björn och Bennys magiska melodier, bestämmer att nu ska det bli ändring – här ska upplevas! Jag tänker på Gunnika (sid 12–15), som bannlyste stugsittarhelger och lyckades trycka in 52 äventyr på lika många veckor.

Min ambition är något lägre. Tvätten måste ju manglas någon gång, så jag satsar på ett ”äventyr” i månaden och väljer att hålla mig till Wikipedias definition av ordet: ”En aktivitet som innebär risker eller osäkert utfall och som ofta ställer krav på deltagarna”.

Så dagens strapatser räknas, absolut. Jag uppträdde på scenen tillsammans med hologramversionerna av Björn, Benny, Anni-Frid och Agneta. Inte bara riskfyllt (publiken hade kunnat bua) utan också krävande (det gällde verkligen att hålla tungan rätt i tonarten).

Första utmaningen är således avklarad. Nu återstår bara elva.
Hörde jag ”Drrrrramaaaaaten”?

 

Svärmor Chris möter sina idoler på ABBA-museet.