Hjälp. Telefonbruket går inte att hålla på en lagom nivå. Det blir missbruk. Vi måste klippa laddarsladden helt. Annars tar telefonerna över. Det är hårt, jag vet. Men det är som med spriten.
Nyligen sa Sven Andréasson, professor i socialmedicin, att alkoholberoende personer inte ­behöver sluta dricka helt. Det går att lära sig att dricka med måtta. Myten om att man måste bli absolutist leder till att många av de 600 000 svenskar som dricker riskabelt inte söker hjälp.
De som tjänar pengar på beroendevård gick i taket medan andra forskare svarade att jo, vissa få som dricker för mycket kan lära sig dricka måttligt, men inte de vars nervsystem ockuperats av kung sprit.
I princip var det ingen som ville höra Andréassons tes.

Jag misstänker att traditionalisterna har rätt. Åtminstone om vi jämför med ett annat, må­hän­da mindre farligt, missbruk som dykt upp ­efter den största revolutionen i våra liv sedan … ja jag vet inte … elektriciteten? Världen har blivit helt ­annorlunda sedan internet kom, och i synnerhet efter explosionen av smarta telefoner.
Att ”knarka dvd-boxar” är passé, i dag knarkar vi smartphones.
Att det leder till att våra barn aldrig kommer att lära sig läsa böcker tar jag för givet, men också till att en massa fysisk gemenskap går förlorad när alla sitter med varsin platta där vi förr satt framför tv:n ihop eller ännu tidigare läste en bok i grupp. Eller – pratade! Minns ni när vi pratade med varandra? Minns någon ens hur vi levde före sms? Jag antar att vi måste ha ringt varandra då. Nu sitter vi på bussen eller går på gatan i våra helt egna världar, exakt de världar vi valt själva.
Författaren Bengt Ohlsson kallade det träffande för ”frånvarons gemenskap” i ett Dagens ­Nyheter-kåseri den 26 januari. Så konservativt, men så sant.
Den smarta telefonen är ljuvlig. Vi kan ständigt prata, gilla, läsa, tycka och svara. Vi kan se våra ­filmer och lyssna på vår musik och jag skulle ju ­bara googla en grej – men när jag tittar upp igen inser jag att det gått 20 minuter och bredvid mig sitter min fru med sin telefon, på andra sidan ­sitter ett barn med sin läsplatta och framför tv:n sitter två andra barn och tittar på Smurfarna.

Precis som sprit är ljuvligt i lagom dos är ­mobilen ljuvlig i lagom dos. Men det går ju inte­ att surfa lagom! Det är lätt att bara dricka två stora stark, att surfa i ­bara 30 minuter om dagen är omöjligt. I telefonen fastnar man, det händer så mycket där­inne. Och plötsligt sitter man på parkbänken utan barn och ­familj men med fyra olika dator­skärmar framför sig …
Varje ”gillar” man får är en ­liten dopaminkick. Och de är ju en utmärkt barnpassare när man själv är trött. Vill du spela Toca Boca på min telefon, kära barn (så kan jag kolla nyheterna i lugn och ro på en annan skärm)?
Mitt problem är att det är mitt jobb. Som journalist förväntas jag hänga med. Jag kan inte lägga ­telefonen på hyllan och nöja mig med att läsa ­papperstidningarna dagen efter allt hände. Så jag är fast.
Men du? Vad har du för ­ursäkt? Eller tillhör du den lilla skara som faktiskt kan hålla ­telefonbruket måttligt?
Grattis, du är unik. Njut.

Veckans krönikör
Namn: Fredrik Virtanen.
Ålder: 42.
Familj: Fru Karolina Ramqvist, författare, tre barn.
Bor: Södermalm, Stockholm. 

5 snabba!
I mitt kylskåp finns det alltid…
… finkorv, typ äkta salsiccia eller chorizo. Då kan man alltid laga någon mat.
En låt alla borde lyssna på är… 
… The times they are a-changing med Bob Dylan därför att den ständigt är aktuell.
Min vision av himlen är… 
… en sandstrand i solen där det är så dyrt att surfa att jag lämnar telefonen på hotellrummet.
Stötte jag på mitt 17-åriga jag, skulle jag säga … 
… ”Var inte så orolig grabben, det kommer att ordna sig, men plugga ordentligt”.
Jag skulle vilja skälla ut … 
… Plura Jonsson för att han ägnar tiden åt att vara kock i stället för att göra konstverk med Eldkvarn. Men jag unnar honom tv-pengarna.