Plötsligt utbrister Gunilla irriterat:
– Men, VEM behöver en ”dekorationsstege”?

Hon layoutar veckans pryluppslag och är duktigt upprörd över onyttan av det hon kallar ”det mest värdelösa” hon sett på länge. Söndags handy man, Kristofer, är rörande överens:
– En stege som man inte kan klättra på? Vad är det för dumheter?

Ordet ”dumheter” får Hanna att tända till och fyra av moteld. Hon smattrar fram den provocerande åsikten att möbelklassikern herrbetjänt då inte heller förtjänar att få finnas:
– Den är varken någon herre eller betjänt och gör alltså inte sitt jobb. Va, va?!

Föremålet för den affekterade ordväxlingen är alltså en inredningsdetalj, i mina ögon en tämligen harmlös sådan. Hos mig väcker den inget ont blod, knappt några känslor alls. Jag försöker tona ner tvisten med att den korrekta termen kanske borde vara ”klädstege”? Tanken är väl att använda den i stället för krokar för persedlar eller handdukar som kanske annars bara dräller runt? Mitt inlägg stöttas med värme av Emma:
– Ja, för alla varken kan, eller vill, borra i sina väggar.

Nu är redaktionen definitivt delad. Kristofer och Gunilla versus Hanna och Emma. Det är som vanligt, med andra ord. När vi på Söndag diskuterar, avhandlas allt från söta Youtube-kissemissar till rysliga rasistattacker och debattvolymen är tidvis så hög att vår systerredaktion, Härligt hemma, försynt ber oss dämpa den några snäpp.

Ibland är vår jargong mer än lovligt fjantig, men enligt Samuel West, kreativitetsforskare vid Lunds universitet, är det helt i sin ordning, till och med önskvärt. Hans studier visar att medarbetare känner större jobbglädje, grupptrygghet och presterar bättre på en arbetsplats som tillåter flams och trams.
Så, den där ”värdelösa dekorationsstegen” fyller, trots allt, en mycket viktig funktion. Eller vad säger du, Gunilla?