De stora tänkarna, de som uppfann ­saker som revolutionerade våra liv på riktigt – hjulet, glödlampan, ­telefonen, bilen, antibiotikan, boktryckarkonsten, glasögonen – kan man ju inte bli avundsjuk på.
Inte de mer småskaliga entrepenörerna heller.
Firade jul och nyår i Thailand och beundrade smartheten hos den krogägare som hade en tam liten apa på sin strandservering på Klong Dhao Beach på Koh Lanta. Då Pad Thai, en Tom Kha-soppa eller vad man nu föredrar, kostar och smakar ungefär likadant överallt, men var tror ni barn­familjerna samlades för att alla 3–7-åringar ­skulle få gulla, leka och fotograferas ihop med apan ­under lunchen?
Gränsen för vad jag tolererar heter Michael J Mosley.
Gränsen går vid hans 5:2-diet.
Denne 56-årige brittiske journalist, tv-profil, läkare och författare har gjort sig en förmögenhet på att packa om sådana självklarheter som att folk går ned i vikt om de äter mindre, eller mer sällan.
Hur kan detta trams få så mycket uppmärksamhet och gratisreklam? Är chefredaktörerna på all världens tidningar överviktiga?

Kan Mosley, så kan jag. Här ska smidas medan (dum)järnet är varmt. Nu jäklar ska jag slå mynt av 2x-metoden®.
Tillbaka till Thailand. Såg ju hur folk led på stranden och vid poolen. Hur de smörjde in sig med svindyra solkrämer, för att inte bli brända, fast de egentligen vill bli brända, så att de kan komma hem och skryta med sin Ranelid-bränna.
Finns det något tråkigare än att ligga och sola?
Själv har jag i åratal i Grekland och Thailand praktiserat 2x-metoden®.
Är stranden, som på Koh Lanta, 2 kilometer lång, blir det alltså 2×4 kilometers promenad ­varje dag.
På med badbyxor. Ingen solkräm, det är bara lurendrejeri. Miljögifter, parfymer och annan skit. Sedan är det bara att börja promenera.
På Koh Lanta var det först 2 kilometer mot ­solen. Kisa med ögonen. Inga solglasögon, det ger märken i ansiktet. Man går medvetet långsamt. Funderar på viktiga saker i livet; kvinnor, vad det ska bli av barnen, fotboll. Ger fin färg i ansikte och på mage och bröst. Efter en halvtimme vänder man hemåt. Ryggen får sitt.
Repris på eftermiddagen. Solen har flyttat sig. Ger färg på höger respektive vänster sida.

Efter bara några dagar kändes det som att jag hade fått massor av följare. Ungefär som på Twitter, fast IRL, klädda i bikini och badbyxor. Mot slutet av semestern var det en folkrörelse. Två gånger om ­dagen. Och alla precis lagom solbrända.
Detta var bara startskottet. Till sommaren kommer boken. 2x-metoden®: Hur man blir solbränd ­utan att bli uttråkad. Praktiska tips och roliga semesterkåse­rier. Låter tuffare på engelska: The Two Times Method®: How to get a sun tan with­out being bored. Grekiska upplagan­ – Dipli methodos®: Pos tha maurizis horis na varethis – bör vara klar så jag kan signera den under ­semestern på Antiparos.
Återstår nu bara att Ann-Marie Skarp på Piratförlaget har återhämtat sig efter På spåret och ringer och ­berättar hur stort förskottet blir. Sedan är det bara, som vi ­journalister sa förr i tiden, ­papper i maskin…

Veckans krönikör:
Namn: Jan-Olov Andersson.
Ålder: 59.
Familj: Olle, 15, och Greta, snart 14.
Gör: Krönikör, recensent och reporter på nöjesredaktionen.
Bor: I en 4:a på Söder i Stockholm.

5 snabba!
I mitt kylskåp finns det alltid … 
… en flaska champagne, därför att det kan när som helst hända något som är värt att fira ordentligt.

En låt alla borde lyssna på är …
… Som om du var här med Eldkvarn, därför att den är essensen av Pluras genialitet, både musikaliskt och textmässigt.

Min vision av himlen …
… är nog bara delvis som i filmen Gravity. Det är säkert väldigt tyst. Fast ingen Sandra Bullock som hoppar runt i rymddräkt …

Stötte jag på mitt 17-åriga jag, skulle jag säga:
”Trender kommer- att komma och gå, men din Beatles-fristyr kommer alltid att -bestå”.