Kolla in den här lilla bilden. Morsan tog den sensommaren 1959 vid Strömsborg i Sollefteå.
Där står min elegante morfar Nestor med golfbrallor, keps och metspö.
Där bredvid står jag och min kompis Ivar Fors och beundrar.

Bakom oss flyter Ångermanälven fram. Det här var flera år innan kraftverket skulle sabba Sveriges vackraste stad.

Ovanför, uppe på nipkanten ligger T3. Regementet som tillsammans med I21 gjorde Sollefteå till en av landets mest befästa städer. Det kom ett par tusen grabbar till regementena varje år. Det betydde två saker: Att Sollefteå hela tiden fick intryck utifrån som gjorde stan till nåt helt annat än den isolerade avkrok den är i dag. Och alla tjejer i stan fick en närmast megalomanisk självbild eftersom tjejer var en akut bristvara.
Det blev vi i och för sig inte varse förrän senare. Det skulle dröja innan tjejer blev intressantare än abborrar och spigg och annat som simmade omkring nere vid Strömsborg.

Det var en fullständigt livsfarlig lekplats. Vi kunde inte simma och forsen och älven var sko- ningslösa mot den som råkade trampa snett.
– Kommer du hem och har drunknat åker du på stryk, morrade farsan.
Nestor har stått på post bakom flötet halva dan när Ivar och jag kommer förbi. Han lägger lågmält ut texten. Han är experten. Vi lyssnar.
Det händer förstås ingenting.
Mörten och de enstaka abborrarna skiter full- ständigt i morfars metmask. Och morfar bryr sig inte ett dugg om laxarna som marscherar uppströms bakom ryggen på oss.
– De gillar inte mask, förklarar han.
– Just det, säger vi.
Nån gång guppar flötet till. Men ingenting på kroken.
Sen stod man där själv. Både vid udden på Strömsborg och på andra ställen, med ett metspö i näven.
Smågrabbarna stod bredvid och glodde. Själv la man ut texten. Om mörten och abborrarna. Och om laxen som  inte gillar metmask.
Ibland hade småkillarna spön också. Och då la vi ut texten tillsammans. Alla var vi experter. Och så har det fortsatt genom livet.