Läser Veckans vassa med Anders Timell och blir glatt överraskad. Han, som är mest känd som Mix Megapols morgonspelevink och Martins bångstyrige lillebror i TV4:s matlagningsprogram Timells skärgårdsskök, visar plötsligt en mycket djupare sida.

Vassa-intervjun är ju annars ett format som låter kändisarna bjuda på sina mer crazy drag, men i herr Timells fall blir resultatet det motsatta. Han skippar clownrollen och svarar befriande eftertänksamt på de lite skruvade frågorna. Dessutom är hans svar, för mig, fyllda av igenkänning.

På frågan ”Vilket är ditt mest minnesvärda telefonsamtal?” svarar Anders:

– När jag ringde mamma och pappa och berättade att jag skulle få en son.

Copy that. Samtalet som jag ringde till mina föräldrar i Jämtland från ett brittiskt BB för att säga att det just skänkt dem en dotterson, har för evigt etsat sig fast i hjärnans minnescentrum, trots att det snart är 17 år sedan.

Anders avslöjar också att Yasar Kemals Låt tistlarna brinna är den bok som förändrat honom mest och jag är enig. Boken var en fantastisk läsupplevelse även för mig när jag gick i mellanstadiet.

Och Timells lågmälda: ”Att jag finns och känner saker”, som svar på ”Vad är du tacksam för?” hade jag inte själv kunnat formulera bättre. Kanske är det för att jag, liksom Anders, har ett år kvar till 50-årsstrecket och för att nu gör livet sig påmint, varje dag och hela tiden.

Det är nu föräldrar blir krassliga, tonåringar strular, nära går bort, jag själv och drösvis av bekanta får cancerdiagnoser.

Samtidigt: 14-åringen vill fortfarande kramas, jag skrattar högt varje dag på jobbet, min make vet att göra mig lycklig, jag har vänner som värmer och vår vovve är vackrast i världen.

Livet gör sig påmint.

Varje dag och hela tiden.

Välkommen till medelåldern.