’’Hej Aftonbladet, jag har kommit på min man med att vara otrogen med en kvinna i min närhet. Ska jag göra slut?”.
Svar: Allvarligt, slänga ut honom för lite otrohet? Enstaka prassel är väl inget att förfasa sig över, det är mänskligt. Det gör ont ett tag men ni reder ut det. Men hämtar han barnen på dagis? Hjälper till vid insamlingar till skolresan? Köper klänningen till avslutningen? Om inte: Dumpa asap.
Så brukar jag förstås inte svara när folk mejlar om sina kriser, men – vad är värst? Ett enda felsteg av okontrollerat begär, eller en livstid av tjat, skitiga toasitsar, diskberg och bitterhet?
För övrigt är det ena inte sällan orsak till det andra. Ni vet, hon lackar ur för att han inte gör sina 50 procent, han lackar ur för att hon aldrig slutar kritisera, hon vägrar släppa till förrän disken är borta och han drar igen dörren och besöker Victoria Milan eller någon annan tvivelaktig sajt. (Ja, det kan förstås vara omvända roller också, men för enkelhetens skull gör jag en ful generalisering).

Jag har lagt ner många timmars research för att hitta ett botemedel på detta. Till rotorsaken, som det heter på corporate-språk. För finns det över huvud taget någon kur som biter på en lat, ojämnställd man?
En psykolog ger mig följande råd:
1. Håll huvudet kallt. Kritisera aldrig hur någonting görs, utan beröm själva handlingen. Om din man inte har gjort ett perfekt jobb med att städa upp i tvättstugan, bit ihop och fokusera på målet: Att han ska vilja göra det igen.
2. Undvik ”aversiv kontroll”. Det är en härskarteknik som bygger på att du ständigt övervakar det som sker. Jämför med fartkontroller längs vägarna – hur många snigelkör när polisen inte längre står kvar? Just det, ingen.
3. Reflektera. I stället för att direkt freaka ut över att han inte tar itu med städningen efter jobbet, försök att upptäcka mönster i ert samspel. Hur såg er dag ut innan ni kom hem? Var du arg över något? Var han trött? För övrigt visar forskning att brist på fysisk närhet gör matrester i diskhon och smutsiga tvätthögar ännu mer enerverande.
4. Bannlys ordet ”inte”. I stället för att säga vad som inte ska göras, säg vad du vill ska göras.
5. Och slutligen: Håll ett respektfullt tonläge, även i praktgrälen.

Men då är det ju ändå jag som kvinna som får göra typ allting, tänker du argt. När ska jag slippa använda diplomatisk list och psykologiska strategier för att det självklara ska inträffa? När ska disken diskas för att det behövs, och inte för att jag ber om det på rätt sätt?
Rimlig invändning. Att förändra ­beteenden är ingenting som görs över en dag, menar psykologen. Vi kan ­skriva listor, spela genusspel, ladda ner jämställdhetsappar, sexvägra, kasta porslin och dela ut guldstjärnor, men framstegen kommer ändå lika snabbt som inlandsisens höjning.
Så, har du redan ägnat tio år åt att sköta ruljansen och är ett vrak av leda, återstår bara en quick fix: Att fylla i advokatens ­papper. Då först blir det 50/50, på riktigt.

Veckans krönikör:
Namn: Sara Milstead.
Ålder: 36.
Familj: Maken Dave, 43, och sonen Arvid, 3,5.
Bor: Haninge utanför Stockholm.
Yrke: Reporter.

4 snabba:
Helvetet på jorden måste vara …
…Brasilien under fotbolls-VM. Boy, det kommer att bli kaos.
Mitt vackraste drag är …
…ett fiskedrag som min pappa har gjort och föreställer en mus.
Vann jag en kopiös mängd pengar skulle jag …
…köpa ännu fler dressyrhästar och vilka hästar sen!
Om jag var universums allsmäktige härskare skulle jag …
…vrida tillbaka klimatförändringen.