På knagglig spanska frågar jag affärsbiträdet om ”pan sin gluten”, varpå hon, bokstavligen, tar mig på en guidad tur i den mallorcanska supermercadon för att visa mig korvar, skinkor, bröd, chips och färdigmat, som är tydligt märkta med den glutenfria matsymbolen.

Jag häpnar. Det är bara ett par år sedan som samma fråga bemöttes med ett undrande: ”Que?”, och jag fick nöja mig med att knapra riskakor. Nu har måhända Spanien också ett växande antal medborgare som får diagnosen celiaki – den medicinska termen för glutenintolerans.

Eller så har de bara fattat att den glutenfria trenden är här för att stanna. För det är inte bara vi som faktiskt blir sjuka av att äta vetemjöl, korn och råg, som numera anammar en glutenfri diet. I Hollywood snackas det om ”The new star diet craze”, sedan ”alla” A-listkändisar, från Jennifer Aniston till Zooey Deshanel, bannlyst baguetterna vid frukostbordet och ”go gluten free”, har blivit ett sorts mantra bland  initierade ”foodies” – mateliten som har ett sorts upplyst tänkande kring vad de stoppar i munnen.

För tennisesset Novak Djokovic är det mer än ett tänk. Det är hans metod för att bli bäst i världen. Sedan han slutade äta gluten har han blivit lättare, snabbare och vaknar mer fokuserad på morgnarna, skriver han i sin bok Serve to win som kom förra hösten.

Och för er som tror att glutenfritt är lika med trist, tänk om. I boken Bröd och kakor – baka utan gluten (Ordalaget) av Mekti Ganic finns smarriga recept på allt från muffins och bakelser till pitabröd och amerikanska pannkakor.

Så det har hänt en del sedan 1992 då jag fick veta att jag hade celiaki. Då var det många som ansåg att glutenintolerans var lite av ett hittepå, inte minst humorgänget Lorry, som gillade att driva med diagnosen.

Men jag är inte bitter.

Jag har ju fått drygt 20 års försprång av upplyst ätande.