Den 29 juli 1964 gick Gunvor W in på apoteket Fasanen i Högdalens centrum och hämtade ut en jättestor burk med gasdämpande piller.
Brunfärgat glas, 28 centimeter hög, en omkrets på 40 centimeter och till brädden fylld med tabletten Leocoal.
2–4 tabletter vid behov mot gaser – flera gånger dagligen.
Ordinerat av doktor Tallberg.
Ett av sommarens bättre loppisfynd var just Gunvors gigantiska medicinburk.
Den kostade tio spänn hos Ingvar utanför
Rone på södra Gotland, och jag gillar den av lite olika anledningar. Den är fin, passar i vårt kök, dock osäker på om den lämpar sig för förvaring av müsli.
Det bästa med burken är att den bär på en historia. Vad var det som gjorde Gunvor så orolig i magen? Det kanske är läge att ta sig tillbaka till juli 1964.

Dagen före Gunvors apoteksbesök kom Beatles till Sverige för att ge fyra konserter på Johanneshovs isstadion. Redan där kan det finnas en förklaring. I övrigt då?
I slutet av juni hade Nikita Chrusjtjov, som första sovjetledare, genomfört ett fem dagar långt besök i Sverige. Några veckor tidigare
hade ANC-ledaren Nelson Mandela dömts till livstids fängelse för sin politiska verksamhet och skickats till Robben Island. Upptrappningen i Indokina hade pågått i många år och i början av augusti inträffade Tonkinbuktsintermezzot vilket i sin tur ledde till att USA började bomba Vietnam tillbaka till stenåldern. Kalla kriget pågick för fullt och oavsett åt vilket håll vi vände oss mötte vi rustning och upptrappning.
Det kanske inte var så konstigt att Gunvors mage var lite laddad.
Senare samma höst, i september 1964, var det andrakammarval i Sverige. Sossarna och SKP, Sveriges kommunistiska parti, i dag Vänsterpartiet, behöll majoriteten och Tage Erlander fick sitta kvar som statsminister.
83,9 procent av Sveriges röstberättigade gick till vallokalerna den här hösten. Jag är helt övertygad om att Gunvor var en av dem.

I dag, 50 år senare är det val igen.
Världsläget nu då? Ja, det är fan inget vidare, alltså. Sovjetunionen har blivit Ryssland, mycket har förändrats men dessvärre är en hel del sig likt. Inskränkningen av mänskliga rättigheter, vapenskramlet, diktaturfasonerna.
Det pågår inbördeskrig i Ukraina, IS är skoningslösa i sin framfart i Mellanöstern,
Syrien bombas sönder och samman, 50 miljoner människor är på flykt. Ebola-
epidemin sprider sig, arbetslösheten stiger, kreditbubblan spricker nog snart, och runt om i Europa bröstar brunskjortorna upp sig.
Vi kan förstås inte förändra världs­läget över en natt, eller på egen hand, men vi kan visa vad vi vill, vad vi står för och vilket samhälle vi vill leva i.
Du går väl och röstar på söndag? Kom igen, stig upp från sofflocket, snör på dig dojorna, och ge dig i väg.
Och sedan, efteråt när du
ändå är ute på stan: Köp med dig någonting hem för magen.

Veckans krönikör:
Namn: Marcus Leifby.
Ålder: 34.
Familj: Gift med Lina, har en dotter, Vera.
Gör: Sportjournalist på Aftonbladet.
Bor: Lägenhet i Vasastan, Stockholm.

3 x saker just nu…
Läser jag…
…Dan Josefsson och Egil Linges Hemligheten, en form av relationshandbok.
… tittar jag på en dokumentär…
…om ett ungerskt vattenpolo-lag i OS i Melbourne 1956.
… lyssnar jag på…
…P3-dokumentär-poddarna OS som förändrade världen. Otroligt välproducerat och bra.