Startsida / Inlägg

Syskon gör konstiga och ondskefulla saker

av Söndagsredaktionen

Sylvia_balacSyskon, man måste ha syskon, ­annars blir man konstig”. Jag ser paniken i min kompis ögon. Hon är över 40 och det är bråttom om hennes son ska bli någons storebror och ­ slippa bli ”konstig”. Jag vill lugna henne med att inga beter så sig konstigt – eller elakt – som just ­syskon.
Syskonskaran är en urgammal hierarkisk struktur.
Det är storasystern som delar ut lördagsgodiset efter devisen tre bitar till mig, en bit till er andra.
Det är mellansystern som förbjuder lillasystern att vara med på partyt i gillestugan trots att hon är jättekär i en av killarna som är bjuden.
Och det är lillasystern som går med lillebrodern genom den beckmörka skogen och lyser upp med ficklampan på sitt eget galet grimaserande ansikte så att han skriker av fasa och kramar systern jättehårt för han VET ju att det är hon EGENTLIGEN men han är livrädd för det där ansiktet.
Jo, den där sista var jag. Berusad av makt körde jag det tricket på min fyra år yngre lillebror ända tills han var stor nog att inte längre vara rädd. Ondskefullt, och definitivt konstigt.

Det är ju tyvärr så, att det är lättare att sparka nedåt. Sällan blir det tydligare än i uppväxande syskonskaror, där de yngre bokstavligen är ­mindre och svagare.
Men jag hade tydligen inneboende ondska och konstighet nog att även sparka uppåt, har jag fått berättat för mig.
En sommar, jag ska ha varit ungefär tre, fick jag och mina två äldre systrar varsin identisk nallebjörn. Vi sov över i mormors och morfars sommarstuga och på morgonkvisten gjordes den fasansfulla upptäckten: Ena systerns nalle hade glömts kvar i regnet under natten och var nu alldeles tovig och ful. Vad gör då den onda skräckfilms-treåringen (jag, alltså)? Jo, hon tar syster nummer 2:s nalle och sköljer den under kranen i köket, för att även den ska bli tovig och ful. Lillasysters nalle allena ska glänsa i all sin otoviga skönhet.
Konstigt är bara förnamnet.

Flera år senare tog systrarna, eller åtminstone en av dem, en gruvlig hämnd.
På genomresa i dåvarande Jugoslavien stannar vi till i Sloveniens huvudstad Ljubljana för att handla. Jag är i den mest pinsamma ålder av alla, 11, då precis allt är genant, jobbigt och skämmigt. Jag är precis på väg att gå in i bilen när det händer. En av systrarna drar ner mina Adidas-shorts (de var väldigt ­populära på den tiden) och min bara ­ända blottas för hela grönsaksaffären. Och kunderna asgarvar och mina ­systrar, de asen, garvar ännu mer och jag vill bara dö och än i dag är det jobbigt att tänka på det.
Så syskon, de gör konstiga saker de. Och ondskefulla. Men jag måste tyvärr erkänna att jag nästan tycker om dem nu, i vuxen ålder. Visst, en och annan spydig kommentar kanske fälls, men vi har det så trevligt när vi ses, så. Men det förstås. Min lillebror, när ska han ta ut sin hämnd för ficklampan och grimaserna i skogen?
Är nog tryggare att vara ensambarn ändå.

Veckans krönikör:
Namn:
Sylvia Balac.
Ålder: 39.
Bor: I Hägersten.
Gör: Redigerar och skriver.

3 tankar i mitt huvud:
1 Ibland tänker jag att det …
vore praktiskt att ha en fjärrkontroll att stänga av människor med när de är för intensiva och pratiga och man behöver en paus …

2… och då inser jag att …
…  jag stulit den tanken från Jonathan Coes bok What a carve up! (Huggsexa på svenska) i vilken en enslig figur försöker göra just detta med tv:ns fjärrkontroll när han får oväntat besök …

3… och då tänker jag …
… att Jonathan Coe, åtminstone i Sverige, är en -underskattad författare som fler borde upptäcka.

  • Tjänstgörande redaktör: Stefan Sköld, Sandra Christensen, Mattias Kling
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB