Sommaren 2014 blev sommaren då svenska folket kastade ut sina tv-apparater.
Jag förstår varför.
Det fanns en tid då jag älskade tv-bilagan. Som barn och tonåring planerade jag veckan genom att markera olika program med färgpenna. Sedan var det bara att följa schemat. Att se på tv var ett av mina största intressen.
Senaste åren har jag inte tittat särskilt mycket alls. Jag hyr hellre film eller följer serier på dvd.
Den här semestern tillbringade jag av olika ­anledningar flera kvällar framför tv:n.
Jag trodde knappt mina ögon. När blev det så här?
Jag zappade runt bland kanalerna utan att hitta något som intresserade mig. Jag fick känslan att det som visades – utöver nyheter och sport – är billigt skräp som köps in eller produceras för att kvalitetsprogram är för dyra.
Resonemanget är svårt att leda i mål eftersom det i grund och botten handlar om smak. Det som får mig att byta kanal kan uppskattas av ­andra. Själv står jag inte ut med alla matprogram, naturprogram, allsångsprogram, Hundra procent bonde, The Mentalist, Scrubs och allt vad det nu är som visas dag ut och dag in.
Min subjektiva analys är att kanalerna gett upp. Tablå-tv ska snart vara ett minne blott, och i väntan på sista sucken får tittarna stå ut med sådant som ingen egentligen vill se.

Jag är inte ensam om att fundera kring det här. Efter att Förvaltningsdomstolen i mitten av juni slog fast att en dator inte är en tv-mottagare har 40 000 svenskar krävt licenspengen tillbaka. Fler står på tur: Enligt Medierna i P1 väntas totalt 100 000 hushåll göra samma sak närmaste tiden.
En som kastat ut tv:n i sommar är moderate riksdagspolitikern Gunnar Axén. Han är ordförande i Socialförsäkringsutskottet och blev så upprörd över iransk-svenska poeten och dramatikern Athena Farrokhzads Sommar i P1 att han inte vill betala licenspengar för vänsterpropagandan, som han uttryckte det. Sedan dess har Axén – som alltså inte är 107 år gammal utan nyligen 47 fyllda – följt SR, SVT och andra kanaler via ­datorn.
Den bisarra nyheten blev stort uppslagen men hur många har egentligen lyssnat på Athena Farrokhzads sommarprogram?
Jag hör en engagerad människa som ifrågasätter hur världen kan vara så orättvis och ojämlik, och människor så egoistiska och giriga. I en och en halv timme beskriver Athena sin världsbild ­utifrån fakta, siffror, dikter och vacker musik. Varje spark är riktad uppåt, varje slag för att en annan och bättre värld är möjlig.

I en tid då snart sagt alla Sommar i P1 handlar om människor som börjat med två tomma händer, för att sedan förverkliga drömmen om framgång, är det befriande att lyssna på någon som brinner för allt annat än sig själv, oavsett var du står i själva sakfrågorna.
Jag är inte dummare än att jag begriper att visa uttalanden ligger på gränsen. Över 70 anmälningar till Granskningsnämnden är rekord för ett sommarprat. Men det blir komiskt när en del av upprördheten riktas mot covern på en av Ebba Gröns allra bästa låtar, Beväpna er, från 1979. Som om det inte redan är för lite punk i radion.
Sedan några år tillbaka följer SVT upp ­sommarprogrammen med tv-serien ­Sommarpratarna där några av årets ­sommarvärdar samtalar i olika omgångar. Men personen som levererade årets mest omdebatterade Sommar i P1 får inte medverka.
Det är väl den stora skandalen i sommarens tv-härva. Hur kan en ­public service-kanal på eget initiativ välja bort en på förhand spännande diskussion om varför just Athena ­Farrokhzads ­tankar var så provocerande? Hur ser hon själv på kritiken och uppståndelsen? Vad ska vi med SVT till om sådana samtal inte längre tillåts?
Jag landar i slutsatsen att moderaten som ­kastade ut sin tv gjorde helt rätt, trots allt. Och att man borde göra samma sak själv. Det visas ju ändå aldrig något bra nu förtiden.

Veckans krönikör:
Namn: Robert Laul.
Yrke: Journalist.
Ålder: 38.
Bor: Solna.
Familj: Singel.

4 tankar i mitt huvud:
1. Fredagsmys för mig är …
… en bättre påse löst och På spåret. Ett av få guldkorn i dagens tv-utbud.

2. Alla borde se …
… Christopher Nolans Batman-trilogi som handlar om vad som händer med ett samhälle där inkomstskillnaderna blir för stora.

3. Om jag satt i riksdagen skulle jag …
… höja skatten ordentligt för oss som tjänar över 40 000 kronor i månaden.

4. När jag blir pensionär ska jag  …
… flytta till Brasilien. Där är det inte lika mycket gnäll om trivialiteter.