Det är en svettig augustidag i Sarajevo och min kollega och jag pausar biobesöken för en historielektion.

Filmfestivalen har arrangerat en tur till tunnelmuseet i utkanten av staden och tillsammans med turkiska regissörer, holländska journalister och ungerska filminköpare ­stiger vi ombord på den chartrade bussen, ledda av en ung volontär.

En nyfiken man ställer frågor om museet och tunneln till den unga volontären. Hon lyfter skeptiskt på ena ögonbrynet. ”Jag vet ingenting om tunneln. Jag var inte född då”.

Den nyfikne mannen får snällt sätta sig på sin plats och volontären börjar småprata med busschauffören i stället.

Och jag häpnar en aning inombords. Inte för att hon inte visste något om tunneln, utan för att hon tyckte att ”jag var inte född då” var en rimlig förklaring till det.

Ungdomlig och övergående egocentrism, måhända.

Men synsättet finns inte bara hos 19-åriga bosniska filmfestivalvolontärer.

Jag har bekanta fyllda 30 som ogenerat använder ”jag var inte född då”-argumentet. Dock har jag ännu inte mött någon över 50 som avfärdar okunnighet kring exempelvis Antiken eller Första världskriget med den frasen. Och jag hoppas att det inte bara är en tidsfråga.

För tänk om Filip och Fredrik skulle vägra svara på frågor i På spåret som rör händelser före 1973. ”Nja, det där Sapporo-OS verkar ha varit före vår livstid, fråga om något modernt som vi kan i stället”.

Eller tänk om Centerpartiets ledare Annie Lööf, född 1983, skulle påstå att folkomröstningen om kärnkraft 1980 aldrig ägt rum.

Det vore absurt. Även om inställningen ­annars kan tyckas oskyldig, och har sina för­delar för oss andra.

”Jag var inte född då”-folket vinner till exempel aldrig i Trivial Pursuit.

Men historielösheten är också potentiellt livsfarligt. ”Tvångssteriliseringar, säger ni? Det är inget jag har upplevt.” ”Förintelsen? Den vet jag ingenting om, jag var inte född då”.

Utan koppling till det förflutna kan man inte se samband och konsekvenser. Och konsekvenserna av det kan bli förödande.

Tunneln i Sarajevo byggdes mellan 1992 och 1995 mitt under brinnande krig. Den förband de bosniska ­delarna och användes för att ­transportera mat, vapen och människor. Tunnelmuseet, där man dubbelvikt kan gå en kort bit i originaltunneln, ligger i ett vanligt bostadshus.

Enligt Vladimir Zubic, vice ordförande i ­kommunfullmäktige, är syftet med museet ­följande: ”En påminnelse för alla, så att ­något som den här tunneln aldrig ska ­behöva användas igen. En plats där unga människor kan studera vår ­nutidshistoria och ett bevis för att vår historia aldrig glöms bort.”