Jag tyckte redan från början att det var en fråga som inte borde publiceras i det sammanhanget.

En 33-årig kvinna vände sig till Aftonbladets ”Relationsakuten” och undrade om hon skulle lämna sin man sedan åtta år.

Anledningen?

Hon hade blivit förälskad i en lesbisk kvinna.

– Själv har jag aldrig tidigare känt någon dragningskraft till kvinnor, skrev hon.

Tillsammans med två experter på relationsområdet – Eva Rusz och Linn Heed – är jag ­sedan ett halvår tillbaka med i panelen som s­varar på sådana frågor.

Jag bad att få stå över just den här gången, jag tyckte inte att det var något jag borde lägga mig i.

Men redaktören stod på sig, och till slut svarade jag som jag brukar. Halvt på skämt, halvt på allvar. Med en infallsvinkel som brukar skilja sig från experternas. Det är själva poängen med att jag som sportsnubbe överhuvudtaget är med.

Jag rådde kvinnan att diskutera saken med sin man. Han kanske ville vara med på ett hörn? Annars fick hon väl prova sig fram om det var något för henne. Jag hoppades hon funderade igenom saken innan hon gav upp den relation hon påstod sig vara väldigt lycklig i.

Att folk tar dessa frågor och svar på allvar trodde jag inte för mitt liv. Men det fick genomslag.

I taxin på väg till jobbet någon dag senare sa chauffören, en äldre man:

– Du skriver inte bara fotboll, va? Du är ­relationsexpert också. Jag läste ditt tips om att mannen kunde vara med på ett hörn, ha ha.

Det här är inte bra, tänkte jag.

Mycket riktigt.

Programledaren och komikern Kakan ­Hermansson la upp mitt svar på Instagram och uppmanade folk att mejla mig. Gilla-markeringarna rasade in. Artisten Marit Bergman gjorde samma sak. Jag var en cp-skadad skithög som gott kunde dö och som man borde spy på, enligt kommentarstrådarna. Jag befann mig plötsligt i en lesbisk hatstorm.

Jag bad självklart om ursäkt eftersom folk ­tagit illa vid sig. Jag förklarade att jag brukar skämta i panelsvaren just för att de backas upp av två seriösa röster.

Det hjälpte inte. I dagens samhälle finns inget utrymme eller förståelse för misstag. Inte ens för den som håller med om att det blivit tokigt.

Till slut förklarade jag att jag omedelbart avgår som medlem i ”Relationsakutens” panel, och det gjorde åtminstone Marit Bergman nöjd. Hon menade att jag nu hade fått mig en tankeställare om lesbiska kvinnors vardag.

Jag tycker det var bra att de uppmärk­sammade mitt svar. Uppenbarligen ­reagerade många människor, att döma av kommentarerna. Kritiken mot mig var ­berättigad.

Samtidigt tappade jag respekten för ­Kakan Hermansson och Marit Bergman. Att bara ­publicera mitt svar, utan den komplicerade frågeställningen, utan experternas syn på saken, handlade inte om att försöka föra samtalet framåt.

På sättet det gjordes blev det en elak och ond handling vars enda syfte var att åsamka en medmänniska maximal skada.

Jag förtjänade det den här gången, men metoden var ­ovärdig normalt kloka människor som Kakan Hermansson och Marit Bergman.

Jag hoppas de fick sig en ­tankeställare hur vi behandlar varandra i de sociala ­forumen.

4 x tankar i mitt huvud

1  Jag tycker att vi ska prata mer om … … feminism. Det behövs mer, inte mindre, feminism i vårt samhälle.

2 När jag är sjuk vill jag … … plocka ihop en bättre påse löst, och äta smågodis som om det inte fanns någon morgondag.

3  Det skulle aldrig hända att jag … … vågar vara helt säker på att tåget kommer fram i tid, eller att flyget inte störtar.

4  Som min sista måltid i livet skulle jag välja … … en kebabpizza från I Love Pizza i Göteborg.