Katten Missan, snart 30 år, går förmodligen en strålande framtid till mötes.

Eller mer korrekt uttryckt: Lätta nyheter som den om den rekordgamla katten utanför Karlskoga går av allt att
döma en strålande framtid till mötes.

Missan blev rikskändis när Värmlands Folkblad för några veckor sedan uppmärksammade att hon högst sannolikt är världens äldsta nu levande katt.

Hon är inte den äldsta någonsin. Creme Puff i Texas var 38 år när hon dog.

Men hon är den äldsta nu levande. Tiffany Two i San Diego är i skrivande stund 26 och alltså flera år yngre.

Snart började telefonen gå varm hemma hos matte Åsa Wickberg.

Allvarliga morgontidningar, klacksparkande kvällstidningar och seriösa etermedier – alla
uppmärksammade rekordkatten i stallet.

Det är fullt begripligt. Det är en klockren historia som vilken redaktör som helst går i gång på.

Nu till problemet.

Det kan inte undgått någon att tidningsbranschen befinner sig mitt i en gigantisk strukturomvand­­­­ling. 

Läsarna har på 20 år gått från tryckta tidningar till webbtidningar och läser nu sina nyheter i allt högre grad i mobiltelefonen.

Mediehus över hela världen kämpar för att anpassa sig när upplagorna faller. Papperstidningar är inte längre den lönsamma produkt de varit i 200 år. Och på nätet har det visat sig betydligt svårare att tjäna pengar på läsarna.

Paralleller dras ofta till den första datoriseringsvågen på 1970-talet. Facit, den svenska skrivmaskinsgiganten i Åtvidaberg, brukar användas som exempel på den sortens företag som inte
insåg vart vindarna blåste förrän det var för sent.

De tidningar som inte klarar övergången riskerar likt Facit att försvinna.

Det senaste svenska exemplet är Dagbladet i Sundsvall som efter 115 år nu tvingas lägga ner. Det lönar sig helt enkelt inte längre att ge ut tidningen.

I jakten på lönsamhet sätter nu allt fler mediehus sitt hopp till ”big data”. Det är enkelt uttryckt all den information som vi lämnar på nätet. 

Genom analyser av våra digitala avtryck vill man skräddarsy innehållet. Den som gärna läser om fotboll ska också erbjudas nyheter om fotboll.

Google och de andra jättarna ligger redan långt fram när det gäller det här.

I praktiken innebär det att algoritmer tar över en del av redaktörernas arbete. Målet är att läsarna ska få exakt det de vill ha. Det gäller både redaktionellt innehåll och annonser.

Och det är väl bra.

Jag vill naturligtvis helst läsa om det jag är ­intresserad av.

Men jag vill även läsa det jag inte visste att jag var intresserad av. Sådant som får mig att utbrista: Å fan!

Det gäller inte minst klacksparkar som den om Missan. De är naturligtvis inte viktiga som granskningar och avslöjanden. Men de behövs i mixen, alltså varje redaktions unika blandning av högt och lågt. 

Betrakta Missan som russinen i frukostflingorna: Något sött och gott bland alla hårdsmälta nyttigheter.

Just gulliga djurnyheter är dessutom säkra kort på nätredaktionernas klicklistor. Efter 20 år i branschen kan jag lugnt säga att jag aldrig upplevt ett större utbud av lätta grejer än idag.

Så när jag läser om hur algoritmer i framtiden väntas ta över redaktörernas arbete kan jag inte
låta bli att undra över resultatet. 

Kommer Missan att försvinna ur mitt nyhetsflöde eftersom jag helst läser om annat? Kommer jag bara att erbjudas artiklar om hemskheter och dåliga nyheter som bekräftar min uppfattning av världen?

Eller kommer jag tvärtom att översköljas av skojfriska historier om gamla katter och trebenta hundar – eftersom jag tydligen inte kan låta bli att läsa dem?

Veckans krönikör

Namn: Fredrik Rundkvist.

Ålder: 48 år.

Bor: Stockholm.

Yrke: Reporter på Aftonbladet.

Familj: Fru och två barn.

6 x tankar i mitt huvud:

1 Om jag träffade mig själv för första gången skulle jag…

…föreslå en rakning.

2 Det skulle aldrig hända att jag… 

… tittar på Oscarsgalan. Inte min grej.

3 Det äckligaste jag vet är … 

… nä, den listan blir för lång på det här utrymmet. 

4  Jag skrattar högt när … 

… jag ser Peter Sellers som Guy Gadbois. Fortfarande.

5  Världen vore bra mycket vackrare om… 

… det kunde bli vår snart. Tiden före grönskan är den fulaste på året.

6  Ett ord jag använder alldeles för ofta är …
…nej.