Jag gjorde mig av med ungefär hälften av mina ägodelar i höstas. Det började ganska oskyldigt med att jag rensade ur min garderob, för det mesta i den användes aldrig. Klassiskt scenario.

Sen råkade min kompis Coco tipsa mig om en bok skriven av en japansk städningsguru, Marie ”KonMari” Kondo. Hennes The life-changing magic of tidying up har tydligen blivit en internationell bestseller, kanske för att den slår två flugor i en smäll: Få ett prydligt hem OCH bli lycklig.

Det är svårt att avgöra hur mycket KonMari-metoden faktiskt bidrog till min lyckonivå, men katten vad prydligt och luftigt det blev hemma.

Marie Kondo, en 30-någonting-årig kvinna från Japan som beskriver sig själv som ”avstökningskonsult”, har enligt egen utsago haft städning och organisering som hobby sedan barnsben. Efter många om och men säger hon sig ha hittat det hemliga receptet för att skapa ett trivsamt hem och liv: Omge dig bara med saker som ”sparks joy” – som gör dig lycklig – och gör dig av med resten.

Hennes metod går ut på att man lägger alla sina ägodelar i högar på golvet. En hög för kläder, en för porslin, en för böcker, och så vidare. Sen plockar man upp varje föremål, ett efter ett, håller det i ens händer och känner efter. ”Känner jag en gnista av lycka?”

Det låter, och är, ganska flummigt men eftersom jag ändå skulle flytta snart så gav jag det en chans.

Resultatet? Jag slängde eller gav bort:

•  Två hela serviser, och en rågad flyttkartong blandat porslin.
• Cirka 1 000 böcker.
• Tre uppsättningar sängkläder.
• Två sopsäckar kläder.
• Alla mina handdukar och badlakan, utom två stycken.
• 30 dvd- och bluray-filmer, inklusive Xena: Krigarprinsessan, säsong 1.
• Min cyckel.
• En trave gamla cd-skrivor.
• En stereoförstärkare och ett par högtalare.
• Tre sopsäckar med diverse småsaker.
• Cirka hälften av alla mina möbler.

Det kanske verkar lite extremt att göra sig av med hälften av sina prylar, men när jag höll på att städa och sortera som bäst så insåg jag hur få saker i mitt hem som faktiskt gjorde mig glad. Hur många föremål som bara var ”good enough”, eller köpta bara av rent logistiska skäl (”När jag ändå är på Ikea så kan jag ju passa på att…”). Saker som jag skaffat för att det varit enkelt, eller billigt, eller bara av ren slump. Eller, för den delen, prylar jag köpt när jag inte mått så bra. En soffa jag fick hem dagen efter pappa dött, en lampa som stod på mammas ålderdomshem. Saker förknippade med dåliga minnen.

Jag vet som sagt inte om jag blivit lyckligare av att göra mig av med all denna materia, men jag har absolut insett värdet i att omge sig med saker man älskar.

För varför skulle man egentligen vilja göra något annat? Livet är för kort för att äta sin dagliga middag vid det första bästa köksbord man hittade, eller för att pryda sina väggar med tavlor som man tycker är ”helt okej”.

Det är en så enkel grej man kan göra för sig själv för att fila ner verklighetens vassa hörn en aning. En enkel grej för att sätta bara en aningens guldkant på tillvaron.

Det är vi alla värda.

Fem tankar i mitt huvud:

Det märkligaste rykte jag har hört om mig själv är …
… att jag har pluggat på KTH.

Jag längtar alltid till …
… Science fiction-bokhandeln i Gamla stan  för att  jag vill handla böcker.

Det mest korkade jag har gjort är att …
… tro att människor kan förändras.

Kärlek för mig är …
… att kunna samsas om en Playstation.

Senast jag ljög var …
… på krogen härom­veckan när jag sa att en Dark & stormy-drink var god. Den var okej. MAX.