Vilka jobb har ni haft innan ni blev journalister, frågade jag högt en dag på redaktionen.

Vi har hängt ihop länge, jag och mina kollegor, men jag kom på att jag faktiskt inte vet särskilt mycket om vad de gjorde innan vi alla hamnade här. Som till exempel att vår reporter och hovexpert Jenny har jobbat på City sparköp i Borås.

– Jag var 16 och det är det roligaste jobb jag någonsin haft. Vi var ett bra gäng i samma ålder som jobbade extra och på så sätt pallade man med de där kunderna som kunde vara jobbiga. 

Vi är flera som instämmer. Många av oss, visar det sig, har någon gång suttit i kassan.

Vår redigerare Hanna jobbade på Statoil i två år.

– Visst, det var kul men det var också där jag förlorade min tro på mänskligheten, säger hon skämtallvarligt.

– Vissa kunder behandlade oss verkligen som skit, de kunde dra sexistiska kommentarer eftersom vi hade slips i uniformen, typ ”du har väl snygga trosor i alla fall, hö hö”. Det var långt ifrån alla men jag minns dom mest, berättar hon.

Även här nickar vi (tyvärr) instämmande.

Jag själv utbildade mig sent och har därför, liksom några av min kollegor, hunnit med en hel drös jobb.

De flesta minns jag med glädje. Jag gillade till och med mitt första jobb som städerska och frukostvärdinna på det forna Stadshotellet i Norrtälje (trots att just det jobbet pajade min rygg). Eva, bördig från Finland, var en kvinna i sina bästa år. Det var hon som lärde upp mig. Och som hon lärde mig: Noggrant och effektivt kom jag att städa de där rummen.

Eva visade mig hur man skulle parera närgångna gäster (ajöss ni som går runt nakna medan man städar) och hon hade en lågmäld stränghet som ingav respekt i mitt då 14-åriga jag. Hon visste allt, men bar inte sin kunskap som ett blingande smycke  – det behövde hon inte: När hon väl satte ner foten lyssnade alla. I henne fanns inte ett enda överflödigt superlativ, ej heller några Elake kocken-gester. I den där hierarkiska världen med hovmästare, köksmästare och hotellchef, där tonen kunde vara rå, var det ändå hon som var kung. Ingen tjafsade med Eva!

Nu tänker jag på henne och på att hon hade ­varit boss över allt om hon hade haft andra förutsättningar i livet. Hon skulle ta mig fan ha varit mahtava!

På sidan 34 skriver vi om tre personer som har väldigt annorlunda jobb. Det är inget vi på Söndag kan skryta om att vi har haft – det mest anmärkningsvärda här är att vår reporter Johan ­Gunnarsson en gång var utkastare i San ­salvador, och att jag själv en sommar var inkastare på Kos. En utkastare och en inkastare på samma redaktion. Vad är oddsen för det?