Har du någonsin varit kär? Visst är det fruktansvärt? Det gör dig skör. Det öppnar ditt bröst och ditt hjärta så att någon kan ta sig in dit och såra dig.”

Neil Gaiman var väl inte en stor leende Sundsvallskör när han skrev nämnda rader i sin kultförklarade serie Sandman, men i dag är han gift. Han hittade sin stora kärlek i artisten Amanda Palmer. Kanske bryr han sig lite mindre om att bli sårad nu. Eller så lever han i ständig rädsla.

Den där känslan är tidlös. Vi kan juica, skaffa robot-dammsugare och renovera huset med rotavdrag. Men när det kommer till kärlek står tiden still. Neil Gaiman hade kunnat författa de där raderna för flera hundra år sedan eller om hundra år.

Hjärta och smärta är våra själars klassiker. Just därför tipsar vi om några av våra favoriter i bokhyllan – kärleksromanerna. I veckans tidning hittar du böcker som lockar fram de stora känslorna och gör hösten lite varmare.

Jag älskar kärlekshistorier – fiktiva så väl som verkliga. Så på klockan tre-fikat häromdagen frågade jag mina kollegor hur de träffade sina kärlekar. Små fina historier förgyllde sedan den stunden. Ja, jag måste låta er ta del av några.

Monika jobbade ihop med sin man:

”Jag tyckte att han var fantastisk men trodde inte att han var intresserad av mig. Men så började vi allt oftare gå samtidigt hem från jobbet. Vi promenerade hela vägen genom stan, pratade och pratade. Därefter tyckte vi att vi lika gärna kunde äta middag ihop när vi ändå var ute och traskade. Sen var det en kväll, på en pizzeria, då  vi plötsligt höll handen över bordet, jag vet inte hur det gick till. Det kändes som alla nervtrådar i hela kroppen flyttat sig till den där handen.”

Margareta träffade sin kille på en finlandsfärja för nästan exakt sex år sedan:

”Vi hamnade bredvid varandra på en förfest i en hytt. Lite dans, drinkar och hångel senare bytte vi telefonnummer och styrde upp en dejt redan nästa helg.”

Och så har vi Johan som inte alls imponerade på sin sambo. I alla fall inte första gången de sågs:

”Jag och Linda träffades på en krocketmatch i ­Uppsala. Jag och min kompis fuskade som fan men klagade samtidigt på att alla andra fuskade,vilket de sannolikt INTE gjorde. Summa summarum: Linda tyckte att jag var odräglig! Några månader senare hamnade vi på samma kurs på universitetet. På första föreläsningen satt Linda i bänken när jag kom in i salen, och hon tänkte:

’’Vänta här nu! Den där killen känner jag igen.

Å nej! Det är ju krocketkillen!”

I dag har krocketkillen och Linda varit till­sammans i 19 år.

Har du en kärlekshistoria du vill dela med dig av? ­Kanske träffade du också din kärlek på finlandsfärjan eller på jobbet?  Skriv till sondag@aftonbladet.se och berätta!