Startsida / Inlägg

Vi tittar bort och ­tar en kaffe till

av Söndagsredaktionen

VirtanenÅh, jag är också bra på att titta bort, livet vore omöjligt annars, och ta en kopp kaffe till. Eller varför inte ett glas rödvin.

Det går inte att bry sig om allt. Det är omöjligt att engagera sig i allt. Och til syvende og sidst, som dansken säger, är vi oss själva närmast. Jag har aldrig trott något annat. Sedan kan vi tro på ­olika sätt att uppnå denna personliga vinning. Vissa tror på fascismen, andra på nylibera­lismen, jag på socialismen, många tror på Gud.

Den där Gud skulle man ju vilja ta ett snack med för ibland ägnar hen sig åt en helt urspårad version av vad de religiösa brottas med när de tvivlar, det basala Teodicéproblemet. Om Gud finns och är allsmäktig, hur kan då ondska ­finnas? Vanligtvis ingen särskilt svår nöt att knäcka; om inte skit händer lär sig aldrig ­människor att akta sig för faror.

Men vad vill Gud lära oss med det slakthus Aleppo blivit?

Ni såg bilderna för ett par veckor sedan? ­Vanligtvis publiceras de inte, de är för grova, för vidriga, för stötande, för hänsynslöst sorgliga. Om vi såg dem varje dag, hur skulle vi kunna ta ännu en kopp kaffe, gnälla över ”massinvandringen”? Hur skulle vi kunna vara emot familjeåterföreningar? Hur skulle vi överhuvudtaget kunna stå ut? Det skulle vi inte. Bilderna som Aftonbladet gjorde ett undantag för att visa ­i ­reportaget ”Titta inte bort” är mer än någon människa kan bära mer än vid sekundvis exponering.

Och Gud har inte dödat en halv miljon män­niskor i Syrien och Gud har heller inte tvingat tolv miljoner syrier att fly sina hem till andra ­delar av landet eller till grannländerna Turkiet, Egypten, Jordanien och Libanon. Och några har fått tillträde till Europa.

Gud har ingenting med saken att göra. Det är bara lätt, tydligen även för mig, att börja famla efter det mest abstrakta när ångesten växer ­i ­magen och jag tvingas sluta titta på bilderna.

Det är makthunger som dödar människor.

Det är politik som dödar människor.

Det är vapen som dödar människor.

Det geopolitiska maktspel som lett fram till den senaste tidens utrotningsbombningar ­
i Aleppo, en gång – alldeles nyss faktiskt – en sprudlande mångmiljonstad är ytterst
komplext. Men i dag är det mer tydligt.
Vladimir ­Putin står på den massmördande diktatorn ­Assads sida eftersom Syrien är Rysslands ­viktigaste fäste i Mellanöstern och inte får förloras. Och enligt experter ­beror den senaste tidens brutalitet på att staden måste rensas från luften innan USA beväpnar ­rebellstyrkorna med missiler som kan skjuta ner flygplan. Det bäddas för en markinvasion.

Världen är lamslagen. Världen kan tydligen bara se på när ett världskrig pågår på ­liten yta. Allt känns omöjligt.

Nu visas inte de hemskaste bilderna längre, nu tittar vi bort igen. Vi tar en kopp kaffe och gnäller över något som saknar betydelse för barnen ­i Aleppo.

Döda ­eller ­levande ­bryr de ­sig inte.

  • Tjänstgörande redaktörer: Mikael Hedmark, Alex Rodriguez och Rebecka Rakell
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB