Nyårslöften låter kravfyllt och tråkigt hälsosamt. Mål däremot – de kan bli en årlig besiktning av livet.

Har jag gjort det jag ville? Har jag varit en bra vän och mamma, och har jag haft riktigt kul? Dags att kolla läget.

För mig blev det nya året en djupdykning i gamla mål. Både pinsamheter och klokskap. Högt och lågt. Och jag hittade ett tema.

En vecka in på 2017 kommer här några tips och kanske avskräckande exempel för er andra som vill se ett nytt år fyllt av löften och nya tag.

Det började i slutet av 1990-talet, med att jag och två vänner träffades och formulerade sådant vi ville förbättra eller förändra i våra liv.

Vi delade­ upp målsättningarna i olika områden, som vänskap, fritid och jobb. Viktigt och mindre viktigt. Seriöst och knasigt. Sedan träffades vi igen för att se vad vi lyckats med och vad som fallit platt till marken. Och för att sätta upp nya mål.

Jag har fortsatt traditionen, ensam eller med kompisar. Jag bläddrar bland anteckningarna och minns, håller med ganska ofta och småskäms ibland. Målen har delvis gällt verkligt viktiga saker. Som att vara tacksam för det jag har, bli med barn, visa godhet och lyssna mer på andra. Sedan finns sådant som kan tyckas banalt: ”Få mer muskler”. ”Sätt upp två tavlor – rakt”. Och ”Sjung karaoke minst en gång” (jo, det kan ­kännas nödvändigt).

Att bläddra bland de gamla målen är att åka tidsmaskin. Först förstår jag inte ens meningen: ”Fortsätt ha jämställt hemma efter Den Nye”. Vadå? Sedan minns jag att ”Den Nye” är Ludvig, nu tolv år och inte särskilt ny längre …

Tiden när barnen var små har satt sina spår. Bland listorna syns ”Skaffa tålamod”, ”Gå upp ­tidigare för att få lugna morgnar” och ”Tänka mer på vad jag själv vill”. Ett speciellt tema är ständigt återkommande år från år: Att har roligt, njuta av livet och prova nya saker – något den kan unna sig som har basbehoven i tillvaron täckta.

Jag vill rida islandshäst (check), säga ja till allt (nja), resa till storstäder och nya världsdelar (check), dansa mycket (går tyvärr sådär), sjunga i kör (borde börja igen), skaffa en hobby (hm …är läsa och kolla på Netflix hobbies?).

Olika idéer om roligheter dyker upp varje år. Gå på konserter, föreställningar, bio. Skratta mer, resa hit och dit, skaffa nya intryck. Till och med ”Ta fler fikapauser och snicksnacka med kollegor på jobbet”. Ja, varför inte?

Och så klart: Njuta även av småsaker i var­dagen. Vilket jag blivit alldeles förträfflig på.

Något säger ändå dessa ganska slarvigt ­skrivna anteckningar på olika papper. Att flamsa, ha kul och att fortsätta att vara ­nyfiken är en viktig del av livet.

Det framgår dessutom med all önskvärd tydlighet i en undersökning om vad människor tror att de kommer att ångra på dödsbädden. Högt på listan står ”Att jag tog livet för allvarligt” och ”Att jag inte skrattade mer”.

Så sorgligt egentligen.

Nutidens konst att njuta måste vara att kombinera oro och kunskap om världsläget med att lyckas förtränga det ibland. Och kanske strunta i det som aldrig går att uppnå. Som det sista målet på ett av alla papperen: ”Var inte så noga med att uppfylla alla målen”.

Veckans krönikör

Namn: Cecilia Gustavsson.

Ålder: 50 år.

Yrke: Reporter.

Familj: 15-årig dotter, 12-årig son.

Bor: Stockholm.

4 x tankar i mitt huvud

1. Jag är oerhört svag för …

… soffor, i kombination med smågodis och dramaserier.

2. Jag vill bli bättre på …

… att laga en och annan­ ny maträtt. Som de där morotsbiffarna jag tänkt på i ungefär ett år.

3. Nästa resa går till …

… Spanien med fyra vänner, om jag inte lyckas klämma in en Londonresa med sonen innan.

4. Som tidsresenär skulle jag förflytta mig till …

… när universum uppkom, eftersom jag inte kan sluta grubbla över vad som hände FÖRE Big Bang.