Ibland när jag bläddrar i gamla böcker eller googlar runt på olika sajter svindlar det till. Tiden­ försvinner iväg när jag blir varse allt jag inte vet. Som vem Emily Greene Balch var. Hur kan jag ha missat henne?

Hon blev jättegammal, hela 94 år. I dag (den 8 januari) skulle hon ha fyllt 150. Akademikern och freds­aktivitsten Emily föddes i Boston 1867. I många år studerade hon på olika läroverk och vid en ålder av 46 år kunde hon titulera sig professor i ekonomi och sociologi. Då hade hon redan gjort sig känd som en initierad och driven lärare.

Hennes okuvliga medkänsla, särskilt för de mindre privilegierade i samhället genomsyrade allt hon tog sig för, liksom hennes känsla för kunskap. Eleverna skulle minsann själva gräva djupt och länge efter fakta och utefter det göra självständiga bedömningar. I en tid där en lärares uppfattning om sakers tillstånd var lag måste detta ha uppfattats som nydanande och uppfriskande.

Och jag kan inte låta bli att fundera på hur Emily skulle ha handskats med sociala medier och den så ofta frånvarande källkritiken. Skulle hon ha slagits för att införa ämnet källkritik redan i mellanstadiet?

Men nu har jag irrat in på ett sidospår. Tankarna försvinner iväg. Det blir ofta så när jag läser om starka personligheter. Som Emily. Hon som mot­arbetade USA:s medverkan i första världskriget och därför fick lämna sin befattning. Hon som var hedersordförande i organisationen Inter­nationella kvinnoförbundet för fred och ­frihet. Hon som stred för bättre arbets­miljöer och löner, för svartas rättigheter, för kvinnors rättigheter. Hon som arbetade för flyktingars asylrätt i USA. Hon som fick Nobels fredspris 1946 (tillsammans med John Mott). Vad gjorde hon med vinstpengarna? Hon donerade dem till kvinnoförbundet. I dag skulle hon ha fyllt 150. I dag vet jag vem Emily Greene Balch var.

I veckans tidning har vi intervjuat operasångaren Rickard Söderberg och jag kan inte låta bli att se ett släktskap mellan honom och Emily. Tid har passerat men modet, drivet och engagemanget för de mindre priviligerade, för rättvisa, är lika starkt närvarande.

Källa:  Nobelprize.org