En klar eftermiddag i oktober bestämde sig paret Stephen och Tabby för att ta en biltur upp till Estes park i Colorado, USA. Det är en vacker plats in­ramad av Klippiga bergen med floden Big Thompson River som flyter fram genom landskapet. Den krispiga luften och vackra naturen lockar turister under sommarhalvåret men under vintern när temperaturen sjunker till minusgrader är det en lugn plats.

Så var det nu denna ­oktoberdag 1974 när Stephen och Tabby kom fram och bestämde sig för att ta in på The Stanley, ett stort anrikt hotell som ­under ­sekelskiftet attraherade den amerikanska överklassen med sin lyx, grandiosa design och bekvämlighet. Här fanns hiss, gasbelysning, rinnande vatten och telefoner i varje rum, ­något som inte hörde till vanligheterna i början av 1900-­talet. Men nu var det 1974 och hotellet hade sett sina bättre ­dagar, även om man kunde ana de forna dagarnas glans.

När Stephen och Tabby hade checkat in upptäckte de att de var de enda gästerna på det 420 rum stora hotellet. Dagen efter skulle The Stanley bomma igen för säsongen. På ­kvällen gick Stephen genom de långa, ödsliga korridorerna och en tanke väcktes: Den här platsen skulle utgöra en ­perfekt scen för en spökhistoria. Under natten sov han oroligt. Han drömde att hans treårige son rusade ensam längs korridorerna, jagad, skräckslagen och skrikandes på hjälp.

Mitt i drömmen vaknade Stephen med ett häftigt ryck, ­genomsvettig och nära att falla ur sängen. Han gick upp och satte sig vid fönstret, tände en cigarett och tittade ut mot bergen.

– När cigaretten var slut hade jag ramen till boken klar för mig, sa Stephen senare i en intervju.

Boken fick namnet The Shining. Författaren var skräckmästaren Stephen King. Resten är, som man brukar säga, historia.

Tre år efter att boken släpptes kom filmen. The ­Shining med Jack Nicholson i huvudrollen är i dag en klassiker och en av de bästa skräckfilmer jag har sett. Detaljerna och vissa scener förföljer mig än. Det är så det ska det vara. Bara en riktigt skicklig berättare lyckas med det.

Så som Stephen King.

Eller så som vår alldeles egna skräckmästare Mats Strandberg. I hans bok Färjan kommer det fasansfulla in i allt det vardagliga som en färja mot Åbo är; mitt i buffén, bland de överförfriskade på dansgolvet och i köerna på taxfree-shopen. Det är en historia som biter sig fast. Som väcker fantasin. Som inte går att värja sig mot.

Nu är Mats Strandberg aktuell med en ny skräck­roman, Hemmet, och vi fick chansen att fråga honom vad han själv är rädd för. Och skulle han våga bo på The ­Stanley? Läs svaren på sidan 10!