Den som sa’t han va’t. Mamma tog det där gamla uttrycket lite längre. Drog det närmre avgrunden.

Jag pekade på farbrorn i tv-rutan: Haha, vilken stor näsa han har! Förmaningen kom snabbt och på det mest effektiva sättet som finns: ”Om du skrattar och säger så där kommer du att få en minst lika stor näsa när du blir stor”. En myt var född. Den var sann ett tag. Jag hann sprida den och varnade med viktig min på dagis. Sedan sprack den.

Ändå återvänder tanken fortfarande flera gånger i veckan. Det kan vara på tunnelbanan. En person sätter sig bredvid mig. Kanske hen luktar illa. I sekunden som jag uppfattar det blixtrar tanken förbi: Snart är det väl jag som sitter här och stinker.

En släkting till min barndomsmyt är ”dålig karma”. Den är vuxnare i sin hållning men inte så mycket mindre naiv. Så här fungerar den: Om man gör något dumt, som att låtsas som att man inte ser att servitrisen har glömt att ta betalt för två glas vin när man får notan, då hämnas livet på en. Du har lyckats dra på dig dålig karma. Så när du står där med trasiga papperskassar en regnig dag efter jobbet och allt som du har handlat faller ut på marken beror det på att du duckade två glas vin förra helgen. What goes around comes around. Jag har träffat några som bär den myten som en bättre kappa. Ändå vet ju de och jag och alla andra att det inte stämmer. Det finns riktigt elaka skurkar om aldrig någonsin har stått med trasiga kassar i ösregn eller ens behövt fixa ett akutstopp i avloppet. Trots att de knappast ägnar en tanke åt livets orättvisor, ger till behövande eller städar upp efter sig i tvättstugan slipper de saker som för tidigt håravfall och soppatorsk på julafton.

För bara några år sedan fick jag reda på att det inte alls är farligt att bada direkt efter att man har ätit. Någon på jobbet sa det. Jag var tvungen att googla. Hon hade rätt. Man får inte kramp och drunknar bara för att man äter ett lass med kanelgifflar innan man hoppar i sjön. Men än är vanan stark. Det känns helt enkelt inte bra att simma ut när picknicken precis har landat i magen.

I den här veckans Söndag har vi listat myter om mat. Blir barn verkligen höga på socker och är lightläsk cancerframkallande?

Svaren hittar du på sidorna 62–65.

Frågan är hur mycket vi faktiskt ändrar på våra vanor när nya rön dyker upp. Hur seglivade är egentligen myterna och varför lever en del av dem kvar trots vetenskapliga bevis?