Date gick att köpa på Domus skönhetsavdelning i Norrtälje. Förpackningarna stod i färgkoordinerad rad och det fanns alltid några öppnade som det stod ”Prova!” på. Vi gick dit på håltimmen och sprayade på oss. Min favorit var den milt beigeaprikosa med en bild på en blond tjej; långt lockigt hår, snedbena och scarf runt halsen. Suzanne hette doften eller om det var hon på bilden. När vi ändå stod där och gratissprayade kunde vi lika bra testa alla varianter. Vi gick därifrån som små ångdrypande doftmoln.

Människor i kassakön måste ha ryggat tillbaka när vi gick förbi, fått migrän- och astmaattacker eller rakt av svimmat av den höga tonårsparfymhalten i luften.

Vi hade fyra sorters date på kroppen, Jane Hellen-schampo i håret och saltlakritsdoftande Shake-bubbelgum i munnen. Om den sensationella doftmixen hade gått att koka ner till en parfym i dag skulle den förmodligen ha fått heta Death by teenager – och jag hade älskat den. Fullkomligt.

Det finns en charm med dofter som skaver. Som är för mycket.  Som doften av bensin. Eller tjära. Eller som källaren i huset när jag först flyttade till Stockholm. Och stall. Varma hästar. Uppspolad soltorkad tång på klipporna i skärgården. Jag skulle varken vilja parfymera mig med ”nyvässad blyertspenna” eller ”simbassäng” som också tillhör favoritdofterna och än så länge går de heller inte att köpa på flaska. Men de klassiska blommiga, fruktiga och kryddiga dofterna har fått maka lite på sig.

När jag var i Berlin i våras fick jag dofta på parfymer som påminde om bilgarage och brända däck. Aviga dofter är en trend på hyllan men än så länge vill de flesta av oss fortfarande lukta sött eller fräscht. På sidorna 74–75 (i nummer 44)  kan du hitta vinterns parfymnyheter. Jag faller, inte så oväntat, pladask för beskrivningen av danska parfymhuset Zarcoperfumes nya som ska dofta salt hud, drivved och havtorn.