Konsten att vara tvärsäker. Du kan komma undan med nästan vilken lögn som helst bara du låter tvärsäker. Ungefär så stod det i boken om retorik som ingick i B-kursen i etnologi som jag läste för alldeles för många år sedan. Om jag minns rätt. Jag höftar nog lite. Men intressant! Jag tar och testar tvärsäkerheten nu på redaktionen: Jag skakar av mig snön från axlarna, stampar med stövlarna och gör mig allvarlig i hissen upp. När jag kliver in låter jag rösten sjunka två oktaver: Hej, vet ni vad? Det står en älg ute på gatan! Kan ni tänka er! Tystnad. Men var är alla? Bara Johan syns till och han sitter med hörlurarna på. Vilket fiasko! Jag är ett totalt haveri i ljug. För upptagen av mitt påhitt för att ens uppmärksamma om det finns någon som kan tänkas lyssna. Och lät jag tvärsäker? Jag tvivlar på det.

Ibland händer det att jag säger saker som  ”jag är helt säker”, men ååh vad jobbigt det blir om det visar sig att jag hade fel sedan. I samma stund som jag säger ”helt säker” blir jag osäker.

Min kille är rätt bra på att låta tvärsäker ibland. Det kommer helt naturligt: Nej, vi ska inte ta det här tåget, vi ska ta det som går till Hjulsta, sa han en dag när vi skulle till Husby. Jag kände mig en aning skeptisk. Tvärsäkerhet har alltid gjort mig misstänksam. Efter en snabb titt på SL:s informationstavla tog vi det där tåget som vi inte skulle ta. Det gick inte mot Hjulsta men det tog oss helt rätt – till Husby.

Bombsäker. Bergsäker. Vi slänger oss med sådana adjektiv i vardagen. Det är oskyldigt. Ingen stor grej.
I dag vet vi att vem som helst kan uttala sig tvärsäkert och ändå ha fel. Att vara bergsäker betyder inte längre att man har rätt och en snabb googling på mobilen räcker för att avslöja en auktoritär röst som för en så där 20 år sedan var van vid att stå oemotsagd.

Men sedan finns det en annan tvärsäkerhet. Den som stänger in och får oss att leva mindre och bli själsligt fattigare. Den där människor sätter etiketter på varandra, på dig och mig. Vi och dem. Den är svårare att värja sig mot. När tvärsäkerheten är paketerad och levererad utan returrätt och när eftertanken blir som en gammal vävtapet – oönskad, krymper vi.

”Tvärsäkra krafter är otäcka”, säger författaren Louise Boije af Gennäs i veckans Söndag. Läs om vad hon menar på sidorna 48–53.