Jag är väl inte så gammal. På tv:n är en man som är så arg. Alltså jättearg! Han ser helt normal ut. Till en början. Men ju argare han blir desto mer rubbad ser han ut. 
 Ögonen får en annan ton, pupillerna blir små. Han kämpar emot. Det gör han varje gång jag tittar. Och jag förstår ju varför. Ingen vill väl förvandlas till en jättestor grön knäppgök med larvig frilla och spräckta byxor? Men den här gubben verkar inte ha så bra självbehärskning så det blir samma visa som förra gången: Han blir stor och grön och tappar talförmågan. Rasande flackar han omkring och välter allt som kommer i hans väg.

– Är det så där man blir när man blir riktigt arg ligger jag risigt till, skämtade jag när vi hoppade hage på skolgården någon dag senare.
Citatet hade jag snott. Någon vuxen hade sagt det och jag tyckte det lät fränt. Min kompis började genast göra sig till, härma förvandlingen, spärra upp ögonen innan hon gjorde det som bara hon kunde: vända ut och in på ögonlocken. Usch! Vi fnissade.

Jag var väl inte så gammal. Men arg var jag ofta. Lite så där pre-Hulken. Det är jag fortfarande.

Och nej, det är ingen charmig arghet. Det är ingen ilska jag låter synas eller ger uttryck för. 
Jag är ingen hetlevrad kärring eller en söt lilla My. Fan heller! Min ilska saknar etikett. Min ilska söndrar och härskar. Men bara inom mig.
Min ilska är även banal. Ja, den är så extremt dum och barnslig att jag blir förbannad. I dag blev jag till exempel skitarg över att tvättstugan såg ut som ett bombat skithus. Det var väl en rätt så rimlig reaktion. Jag fick ställa mig och sopa och torka golv innan jag ens började tvätta. ”Skitgrisar” muttrade jag under tiden. Lite knasigt att prata tyst för sig själv är det väl kanske men 
fortfarande inte helt orimligt. Eller hur? Och 
sedan borde jag väl ha släppt det där. Golvet blev blankt, tvättmaskinerna avtorkade. Dags för tillfredsställelsen och lugnet att infinna sig. Men nej nej nej. Och nu kommer det orimliga: Hela vägen upp till lägenheten går jag och fantiserar om hur jag läxar upp dem, ja de ansiktslösa skitgrisarna alltså.
Och det räcker inte där. Jag hinner laga en 
kycklinggryta och nästan börja äta innan ilskan lägger sig. Ja, det går ju å andra sidan rätt snabbt att hacka lök och få till en middag när man är arg. Men det är ju så urbota enfaldigt! Som om jag, om jag ens fick chansen, skulle skälla ut någon? Jag 
är inte en person som ryter till åt folk. Jo, i mitt 
huvud. Tydligen. Ändå kan jag inte låta bli att 
gå och koka för mig själv. Smida planer. Ge till-
baka. Uppfostra folk. De som är idioter. Det finns så många av dem.

Ja, jag inser så klart att jag själv är en idiot. 
En arg idiot. Lite som Hulken, men med avsevärt mycket snyggare frilla och med väsentligt 
mycket mer sans. Min arghet skadar ju i alla 
fall ingen. Bara mig själv. För det är jobbigt 
och energikrävande.

Det är inte bara bagateller som plumpa 
kommentarer eller en skitig tvättstuga som framkallar min ilska, nej det finns allvarligare 
saker också. Orättvisor, mäns våld, fattiga och sjuka som inte får hjälp, ja allt det där man läser om i tidningarna varje dag. Det gör mig ibland så arg att jag inte kan sova.

Så hur gör man för att få sinnesro? Hur blir man lite mer cool?

Säg nu inte att jag ska lyssna på delfinljud eller på en sådan där 
inspelning där en filbunke till man säger att jag ska slappna av 
i fingrar och tår. Det är bannemej tortyr! Och jag har provat yoga men blev stressad över att det gick så långsamt.
Kanske är jag ett hopplöst fall. Snart fyller jag 47 och sedan är det väl dags att börja tänka på blodtrycket. Jag går utför. Och jag gör det skitförbannad. Lite som Hulken. Men återhållsamt och med stil.

 

4 x tankar i mitt huvud

1Mitt hjärta slår 
lite extra av/när …

… jag blir arg.

2 I högstadiet var jag …

… blyg men modig.

3 Jag mår som bäst när…

… jag är med mina vänner eller får hänga med en hund.
4 Jag är trött på 
att prata om…

… Ingmar Bergman.

 

Veckans krönikör

Namn: Veronica Larsson. Ålder: 46.
Familj: En jättegullig pojkvän och 
en jättesnäll mamma och bror. 
Bor: I söderförort till Stockholm. 
Yrke: Journalist på Aftonbladet.