Mina flöden i sociala medier är fyllt av bilder från semestrande vänner och kolleger. Skärgårdar, flygplatser, flerfärgade drinkar blandas med fötter mot hav och spektakulära solnedgångar.
Själv sitter jag på jobbet och suktar.
För mitt bland de där bilderna finns det somrigaste av det somriga: Stugan med stort S.
Det är nu, under högsommaren, som längtan är som starkast.
Och det jag jagar är min barndomsdröm: Ett rött hus med vita knutar. Gräs, buskar, träd, blommor, stillhet … och rymd.
Jag har jagat norröver, västeröver, vid hav, vid sjöar – utan att falla i farstun en enda gång.
Hur svårt ska det vara att hitta rätt?
Det finns ändå 581 704 fritidshus att välja mellan i Sverige, enligt SCB:s statistik från förra året.

Vid min barndoms sommarhus fanns en jättelik lönn där fladdermössen hängde på rad när himlen började mörkna. Vi såg dem sällan, men hörde ju när det rasslade till vid start och landning. Det fanns också åkrar som sträckte sig mot horisonten, eller i alla fall till väg 80 som ledde till Storvik. Åt andra hållet låg smultronstället. Tidiga mornar gick vi dit och plockade, precis så pass mycket att det räckte till frukostmjölken.

Något rinnande vatten fanns inte i huset, men väl i brunnen sisådär 20 meter bort. Så fort vi barn visat att vi klarade av att inte skvimpa ut allt vatten i hinken innan slutdestinationen i köket blev vattenhämtningen vårt jobb. (Fast ärligt talat var vi bra på att smita undan.)
I köket stod också den stora svagt gula vedspisen som alltid tyckte ha en jättelik vattenkanna 
i emalj från Kockums på uppvärmning.
Utedass hade vi också, i den gamla ladan. Där fanns stjärterum för flera – om nöden krävde det.
Men det var då.
I dag är torrdasset på utdöende, det är inte lönsamt för kommunerna att köra runt och hämta upp tunnorna. Sommarstugeägarna tvingas ta hand om sin egen skit, så att säga.
Den som vill leva lite enklare än under resten av året, kanske inte på ovanstående nivå, behöver ha en allt tjockare plånbok. Medelpriset för en sommardröm låg det senaste året på 1 703 000 kronor.
För vi svenskar väljer bort utedass, att pumpa upp vattnet för hand och att elda i vedspisen. Enligt en undersökning från SBAB är det viktigaste med sommarhuset inte sjöutsikt. Det är varmvatten och avlopp, elektricitet, närhet till bad – först därefter kommer sjöutsikt. Och helst ska fritidshuset ligga på Gotland, därefter kommer Stockholms skärgård.
Jag är också bland dem som väljer bort sjöutsikt i första hand, plånboken är inte tillräckligt tjock.

Jag hittade drömhuset till slut. Visst var det rött med vita knutar, det låg en långpromenad från havet bland böljande kullar söderöver. 
Lite stött i kanterna, kanske – men det var ju uppfört i slutet av 1800-talet. På tomten, några meter från huset, fanns en brunn och 
i köket en vedspis. Jag såg mig själv sitta på farstutrappan med en kopp kaffe i morgonljuset.
Men precis när drömmen var på väg att slå in försvann den, mitt framför mina ögon. Nya penningstinna budgivare gjorde entré.
Jag jagar envist vidare, 
någon gång ska väl drömmen bli sann?

4 x tankar i mitt huvud…
1 Jag drömmer om …
… att jobba som konstnär – måste bara lära mig måla först.

2 Mitt första husdjur hette …
… Molly och var en svart akvariefisk – min mamma hatade alla former av husdjur med päls.

3 Jag gnäller oftast på …
… hänsynslösa elskoterförare och människor med mobilnacke på trottoarerna.

4 Det mest korkade 
jag gjort …
… är att flytta av helt fel skäl.

Veckans krönikör
Namn: Christina Nordh.
Ålder: 57.
Familj: Tre söner.
Bor: Stockholm.
Yrke: Journalist på Aftonbladet.