Rubriken satt där: ”NAKENCHOCK!” Det är jag som var nattchefen som gjorde förstasidan på Aftonbladet med ordet som skulle hamna i Svenska Akademiens ordlista – och få Lasse Berghagen att skämta om det i Allsång på Skansen.

Ibland landar den direkt, ibland krävs lång tid av lagarbete innan den sitter. Rubriken.

Det har blivit tusentals löpsedlar och förstasidor under mina snart 40 år som journalist och redaktör. Jag har jobbat med ett hantverk som får många att förfasa sig, som ibland triggar de stora känslorna eller lockar fram ett skratt. Men framför allt – och viktigast: det lockar till läsning.

När jag frågade kollegorna om en klassisk rubrik de minns kom svaret snabbt: ”SVART HJÄRTA LIKA RÖTT SOM VITT”. Den sattes av legendariske redaktören Sigge Ågren efter historiens första hjärttransplantation 1968, då en svart mans hjärta opererades in i en vit man.

Det är inte reportrar eller fotografer som sätter rubrikerna, det gör vi redigerare och redaktörer. ”HV OCH FASA” – Min karriär började på sporten där jag var redigerare och satte den här rubriken när ishockeylaget HV71 hade fått massor av utvisningar under en match. Jag fick fast jobb.

Just sportjournalistiken har en historia av fyndiga och vitsiga rubriker: ”STAKA OM SNAVFEL”. Rubriken sattes till en bild där svenske skidåkaren Teodor Pettersson i VM 2017 trasslade in sig i staven och föll. Eller ”STEEN OCH STANLEY”, den givna rubriken till en bild där ishockeyspelaren Alexander Steen höjer segerpokalen efter att ha vunnit Stanley Cup 2019.

Största delen i mitt ”rubrikliv” har jag jobbat med vanliga nyheter. Alla artiklar behöver vad vi kallar en vinkel, det vill säga det som är själva grejen med artikeln. Finns en tydlig vinkel är det lättare att sätta rubrik. Är den otydlig är det svårt att formulera något bra.

Rubrikernas vardag handlar mycket om brott, olyckor, politik. Då känns det ibland svårt att variera sig, men med små medel kan man ändå lyfta en enkel nyhetsartikel. Som när en massa kor hade rymt ut på en landsväg: ”JUST MU: KOR PÅ E22”.

”Åhfanismen” är en viktig del i vårt jobb. Vad betyder det? Jo, i all enkelhet så hoppas vi att läsaren ska utropa ”Åh fan” när hen ser tidningssidan. Som när denna rubrik sattes till en bild där Lady Gaga hade en ny, spektakulär frisyr: ”LADY OCH KALUFSEN”.

Att hitta på nya kärnfulla ord är kvällstidningens specialitet. Till väder: SNÖSMOCKA, RYSSKYLA. Mästerkockarna: SÅSPANIK, KRYDDKUPP. Melodifestivalen: RÖSTRASERI, MÅNSTERRYSARE.

Och såklart NAKENCHOCK. Året var 2002. Plötsligt låg bilden där i den gamla tjockdatorn. Afrodite skulle tävla i Eurovisionfinalen och vi hade en artikel där de visade upp sina nya scenkläder – hudfärgade kroppsstrumpor under tunna bastkjolar. När de snurrade i dansen såg det som om de var helt nakna under. Inför alla miljontals tv-tittare.

Tack vare mitt rubrikliv har jag inbjudits att diskutera löpsedlar i både TV4:s morgonsoffa och i olika radioprogram.

Och om jag är på en middag som är lite seg och tråkig, brukar jag säga att det är jag som gör rubrikerna på Aftonbladet. Efter det är det inte längre tyst runt bordet.

4x tankar i mitt huvud:
1. Min största förebild just nu …
… är alla de som kämpar
i vården trots galna politiska beslut.

2. Folk stör sig på att jag …
… är så tekniskt okunnig.

3. Jag stör mig på att …
… all teknik är gjord av nördar som lägger in onödiga funktioner.

4. Ett barndomsminne jag återkommer till är …
… när jag som sexåring åkte rälsbuss från Malmö till Skanör och hoppade av en station för tidigt och plötsligt stod helt ensam ute på ett fält medan tåget for iväg.

Veckans krönikör
Namn: Nils Franchell.
Ålder: 62.
Familj: Maken Pär och min stora regnbågsfamilj. < strong>Bor: Stockholm.
Yrke: Printredaktör på Aftonbladet.