… kan jag bara skriva till Röyksopp ft. Robyn…

… och Johnny Logan.

Inget annat biter.

… Världens godaste knäckebröd är det här. Jag har ätit mig i genom alla sorter i sortimentet och talar alltså med en monstruös auktoritet. Det finns inte överallt. Det finns bara i livsmedelsaffärer med klass, stil och värdighet.

… Den här! Bandet – eller snarare duon – som består av Ethan Kath och Alice Glass – kallar sig Crystal Castles och kommer från Toronto. Låten heter Celestica. Var så goda!

av Dick Bengtsson (1936–1989). Med två ord: konstnär och geni! Här är bara ett bevis på det och det finns många många fler:

Dick fick sitt konstnärliga genombrott på 1960-talet. I likhet med flera av nyrealisterna trodde han inte på originaliteten utan använde i stället klichémättade motiv – ofta från massproducerade förlagor – och symboler, t.ex. hakkorset.

Dick hade en skön hållning, han förklarade aldrig med ett ord intentionerna med sina verk. Så det är upp till var och en att själv göra det.

Man vill gärna tro att ondskan har ett tecken, nåt slags horn i pannan, men ondskan bor i det vanliga, ordnade, i huset på målningen, t.ex. Ingenting är vad det synes vara…

Så – där fick ni min tolkning. Samma tolkning gör jag av denna fullkomligt fantastiska målning som också har en härligt absurd humor. Adolf Hitler tänker på köksinredning mitt under överläggning med generaler och högdjur om, säg, den planerade förintelsen…!

Hitler skulle kanske, till och med antagligen, om han levat i dag, handla på Ikea.

… så är här Groove Da Praia och bevisar det en gång till, att Rolling Stones är universums i särklass bästa band. Här är, således, deras alldeles utsöka version av Miss You. De gör den som samba. Gud i himlen vad man blir sugen på en capirinha i Rio!

..

… så är här Anakelly och bevisar det en gång till, att Rolling Stones är universums i särklass bästa band. Här är, således, hennes alldeles utsöka version av Under My Thumb. Hon gör den som en bossa nova. Gud i himlen vad man blir sugen på en cocktail i Rio!

… kommer här Cat Power och bevisar det en gång till, att Rolling Stones är universums i särklass bästa band, räknat från tidernas begynnelse och in i evigheten.

Här är, således, hennes version av Satisfaction. Sen behöver vi inte snacka mer om den saken. OK?

… WIMPLE WINCH!

… Jag har just fått min första 45:a vinyl sen jag senast köpte en, typ 1985, det är 25 år sen det. Singeln är – surprise – med Rolling Stones: Plundered My Soul/All Down the Line. Limited edition, but of course.

Jag har som ni förstår just drabbats av pollution.

Bild 1: Omslag, framsida:

Bild 2: Omslag, baksida:

Bild 3: A-sidan:

Bild 4: B-sidan:

The Official Video for Plundered My Soul:

Vid en stilla promenad igår kunde jag, Nils, ha blivit en liten Nils Holgersson om det velat sig riktigt illa. Nere vid Tyresö slott mötte vi denna ensamma (!) svan som sökte sällskap. Men som ni vet kan svanar bli riktigt arga, och det var med lätt darrande hand dessa bilder fotades. Sen gick vi raskt åt varsitt håll, svanen å jag.