Lyssna och läs och inse i vilken total särklass Dylan är som textförfattare. Livet går mot döden. Livet är hårt. Då och då skymtas en förlorad kärlek i backspegeln… Utmaningen är att att reda ut det med en dos klass, stil och värdighet. En dos rak rygg och högt buret huvud och respekt för sig själv och andra. Ingen kommer undan. Livet handlar inte om mer än att fixa det. Det räcker och blir över.

Most Of The Time

För ett par år sedan träffade jag fantastiske författaren Åke Mokvist, mannen bakom De ovanliga och De ovanliga II. Han skrev om udda människor som han hade träffat. Min vinkel var att han själv hade blivit en udda filur genom alla sina möten med udda filurer.

Och då är ju frågan, hur har jag påverkats av mitt kneg och alla möten?

Ett är säkert, vissa människor lämnar mig aldrig. Patrik Nilsson är en. Han är några år yngre än jag, men vi gjorde lumpen i samma ålder. Medan jag gled runt på en båt, HMS Carlskrona, och glassade i Sydamerikas hamnar, åkte han upp och ner på en stålvajer ovanför Estonia. Han, 19 år gammal, var ytbärgare och fladdrade från räddningsflotte till räddningsflotte i hård vind och tvingades ta beslut om vem han skulle ta med sig upp till helikoptern och vem som tvingades stanna kvar i helvetet. Jag frågade honom hur det hade påverkat hans liv.

Han funderade ganska länge, sedan sa han:

– Ja, jag blir inte förbannad på småsaker. Om någon kör in med bilen lite snävt framför mig, blir jag inte förbannad. Jag menar, hur allvarligt är det egentligen?

Patrik är en kille med ett perspektiv som fler borde ha. Jag tänker mycket på honom när jag är på väg att lacka ur på något.

Färskare exempel på människor som påverkar är två färgstarka kvinnor ni kommer att möta i Söndag, den första redan i övermorgon och den andra om en dryg vecka.

Underbara småkakor har levererats till Söndagsredaktionen. För det säger vi tack. MEN! På den korta stund undertecknad vände ryggen till – rusade någon fram och slickade av garnityren! Vadfalls! Ge dig till känna och straffet skall mildras. 

Bevisbild 1. 

Bevisbild 2.

… Ja, jag snackar naturligtvis om KONGON. Modesty hade den att sätta upp håret med i stunder av lugn – så när det var dags att knacka nån medvetslös släppte hon ut håret och hade i en enda snabb och skön rörelse ett dödligt vapen i handen. En perfekt mix av sex, våld och grace. Så här ser kongon och Modesty ut:

Alla vet att Doors var ett fantastiskt band, men kanske vet ni inte att de just nu är högaktuella.

Igen.

För snart har filmen…

When You’re Strange: A Film About The Doors

… premiär i USA. Den har redan gått för utsålda hus på olika filmfestivaler.

Längre fram kommer kanske också filmen till svenska biografer eller om den möjligen går direkt till dvd.

Men redan den 31 mars går soundtracket att köpa. Det är en mix av studioinspelningar, livetagningar, intervjuer och inte minst är Jim Morrisons poem insprängda mellan låtarna och det är JOHNNY DEPP som läser dem.

Johnny Depp är som en bror. Just nu håller han också på att färdigställa en dokumentär om Keith Richards. De umgicks nyligen i fem dar, allt filmades och resultatet blev enligt Depp ”fantastiskt”. Några sådana sittningar till och filmen är klar.

För nåt år sen var Johnny också berättarröst i filmen om den legendariske – och legendariskt galna – journalisten Hunter S Thompson: ”Gonzo: the life and work of Dr. Hunter S Thompson” (2008).

Johnny Depp har oantastlig smak och är alltid på rätt plats och projekten har engagerar sig i – vid sidan av alla filmroller – blir till en personlig programförklaring, nästan ett partiprogram: DET HÄR ÄR JAG!

Och i posten ligger Di Levas nya album ”Lovestar”, en coverplatta med stora MTV-hits från 80-talet. Han har tagit 12 låtar och de flesta är i sanning sönderhörda – Phil Collins ”Another day in paradise” och sånt – och gjort electro- och klubbmusik av nästan allt. Neil Youngs ”Rockin’ in the free world” förvandlad till eurodisco…? Jag är tveksam. Men återkommer med ett slutgiltigt omdöme när jag lyssnat noga och nära. Release 31 mars.

Låtarna:

1) Another day in paradise – Phil Collins

2) Let’s dance – David Bowie

3) Owner of a lonely heart – Yes

4) Pride (in the name of love) – U2

5) Man in the mirror – Michael Jackson

6) Miracle of love – Eurythmics

7) Boys don’t cry – Cure

8) Never ending story – Limahl

9) Personal Jesus – Depeche Mode

10) Redemption song – Bob Marley

11) Rockin’ in the free world – Neil Young

12) The Winner takes it all – ABBA

Faktum är att det bästa Bob Dylan någonsin har gjort är att ge tummen upp till Al Jourgensen när denne ville göra en cover på Lay Lady Lay. Och då jävlar blev det fart, inte på Bob D, men på låten.

… eller hade gjort om han varit vid liv.

Nåväl.

Han kallades, självklart, The King Of Cool… Se honom i allt han gjorde och framför allt i ”Bullit”.

Han var bad ass och så här såg han ut, snyggare än oss alla. Han rökte.

Jag medverkade inte i SVT:s ”Kobra” i går. Men min byline från i somras gjorde det med besked. Programmet tog upp ett mycket intressant ämne: för- och nackdelar med positivt tänkande. 

För att illustrera detta visades ett collage med bilder på bland andra Mia Törnblom, Måns Zelmerlöw, coachen Elizabeth Gummesson… Och så jag. 

Ser jag så extraordinärt glad ut? Ja ja. Det är bara att tacka och ta emot. Nu ska jag gå och stråla lycka på gymmet. Men för er som vill se programmet, så finns det här: 

http://svtplay.se/v/1938208/kobra/del_2_av_11

Vad tror ni – finns det en genväg till lycka? Funkar ”The secret”? 

Här hittar vi ett vykort på villovägar. En tävlingssugen läsare har gett sitt bidrag till Söndags tidigare tävling ”Bubblan”. 

Men sista ”Bubblan” publicerades den 31 januari! Sedan dess har vi gett större utrymme till nya, kluriga ordlekar. 

Tack ändå Magnus! Välkommen att lösa korsorden, kryptot och Bit för bit istället. Och ditt vykort var på många sätt historiskt. Det sista ”Bubblan”-svaret. Någonsin.