Idag är det fredag, och här på redax håller vi på att lägga sista touchen vid nästa söndags tidning. Problemet är just att det är fredag, sommar, sol utomhus och att lunchkoman har just slagit till. Youtubeklippet nedan illustrerar ganska bra stämningen här just nu – föreställ er bara att duvan är t.f. redaktör Hanna och att katten är resten av medarbetarna.
…från allas vår krimreporter Lennart Håård. Då och då befinner han sig på utlandsresa och vilar i solen, och då och då dimper det ned ett vykort till oss.
I dessa tider är ju ett handskrivet vykort lite av en skatt och även om innehållet i texten inte är så mycket mer än ”vi solar och har det gott” så värmer det. Det blir högläsning på redaktionen.
Tanken väcks än en gång: man borde skriva kort till sina vänner lite oftare. Ja, det borde man.
Den här veckan har jag tvingats stympa min baby. Det är i alla fall så det känns.
Jag och min medförfattare Sara lever så tätt under vårt skrivande att det liknar ett äktenskap. Boken ”Cirkeln” är vårt kärleksbarn, som blev riktigt populärt när det lämnat boet; ”Cirkeln” ska komma ut i ett 20-tal länder.
Men det blir en stympad version som utlandet får ta del av. För precis som i verkliga livet existerar popmusik i vår bok. En låt som spelas på radion, eller på en fest, kan plötsligt fånga en karaktärs uppmärksamhet. Vi citerar till exempel ur den bästa powerballaden någonsin, Frankie Goes To Hollywoods ”The Power of Love”. Texten passar så perfekt för scenen och för kärleksparet den handlar om. Men nu måste vi rensa bort alla låtcitat till de utländska översättningarna. I många länder, framför allt de anglosaxiska, är skivbolagen benhårda. Författaren Blake Morrison betalade 4 402 pund för låtcitaten i sin bok ”South of the river” – en summa som knappt täcks av ett normalt förskott för en debutant. En rad ur ”Jumpin’ Jack Flash”: 500 pund. Några ord ur ”Wonderwall”: 535 pund. George Michaels ”Fastlove” var den enda som Morrison fick citera för mindre än 200 pund.
John Ajvide Lindqvist fick inte rättigheterna till The Smiths-citaten i ”Människohamn”, så inför utlandslanseringen tvingades han skriva om många av karaktärerna Henriks och Björns repliker. Däremot fick han använda ABBA:s ”Thank you for the music” i engelska utgåvan av -”Lilla stjärna” – trots att den citeras under en massaker med elborrar. Schysst av skivbolaget Universal, men det säger också en del om hur godtyckligt systemet är.
Att försöka hitta upphovsmän och säkra rättigheter för alla länder som ”Cirkeln” ska ges ut i blir ohållbart. Därför sitter vi alltså och stympar vår baby. Och jag förstår att de desperata skivbolagen vill driva in varenda krona, men de har blivit dumsnåla. Hade de varit lite smartare hade de kunnat se det som gratis reklam i stället. Tänk er själva, om till exempel J K Rowling citerat ”The Power of Love” i Harry Potter-böckerna. Låten hade hittat en helt ny publik och blivit en hit igen.
1. Författaren John Ajvide Lindqvist fick anledning att sjunga ”Thank you for the music” för ABBA:s skivbolag…
2. …men han tvingades stryka sina citat ur The Smiths-låtar.
3. Författaren Blake Morrison fick George Michaels ”Fastlove” för rena vrakpriset.
4. …men tvingades betala 1 000 pund för 11 ord ur Bob Marleys ”I Shot the Sheriff”. Det är mer än 90 pund per ord…
Det är flott invigningsfest på Villa Godthem med kammarorkester, kockar i stärkta ståkragar och söta servitriser som ser till att champagneglasen aldrig saknar bubbel. Den anrika Djurgårdsrestaurangen har tagits över av stjärnkrögarna Melker Andersson och Danyel Couet och jag har fått en åtråvärd Bindefeldinbjudan som är ”strikt personlig samt gäller för dig och en vän”. Jag har tagit med mig maken, som när han upptäcker fotograf- och reporterklungan längs den röda mattan säger:
– Nej, jag tror jag drar hem.
Jag förstår vad han menar. Vi känner oss båda en smula ”katt bland hermelinerna”-obekväma bland skepparkavajer från Ströms och Birkinväskor från Hermès. Festfixaren själv, Micael Bindefeld, för kvällen kaxigt klädd i orange stråhatt och matchande seglarskor, hälsar välkommen vid entrén medan en värdinna prickar av oss från gästlistan.
Tack och lov hittar vi ett par vänner bekvämt nedsjunkna i en krämfärgad loungesoffa. De tillhör VIP-listan, har således trakterats sedan fem på eftermiddagen och kan avslöja att kungen och Silvia sitter längre in i restaurangen, vilket förklarar varför trädgården vimlar av Säpo. Men det är inte bara kungaparet som närvarar. ALLA är här. På riktigt. Och medan vi njuter av utsökt plockmat tillsammans med schlagerpinglor, programledare, riksdagsledamöter och närinsglivstoppar, känner vi oss (i takt med att skumpan flödar) allt mindre som katter, allt mer som hermeliner. Om så bara för denna enda kväll.
Även min kollega Johan Gunnarsson har testat det superljuva livet. Han vimlade på miljonärstidningen Connoisseurs årliga lyxbilsdag och fick full pott vid lerduveskyttet.
Därmed är Johan, för evigt, mycket mer hermelin än jag.
Extra många kryss och pyssel, de bästa pocketböckerna för lata sommardagar och smarriga recept till trädgårdskalaset.
Veckans Söndag är gjord för dig som har semester – av oss som inte har semester.
Halva redaktionen är förvisso ledig och vi som är kvar checkar ut om ett par veckor. Under tiden har vi ett gäng duktiga vikarier som ser till att tidningen blir lika läsvärd som vanligt.
Flera spännande grejer är på gång så missa inte Söndag nu när du har tid att läsa den ordentligt!
Ja, det är 1000 grader varmt ute. Ja det vore nice att vara ledig. Men det är inte fel att jobba heller. Inte när det är jordgubbsfrossa på fredagar! Javisst.
5 liter röda bär moffade Söndagsredaktionen i sig. Mums!
Och med det sagt. Nu tar vi helg.
Följ länken och ställ den fråga om allt mellan himmel och jord när det gäller skönhet och make-up.
http://www.aftonbladet.se/sofismode/article13246700.ab
 |
| Agneta Elmegård är Aftonbladet Söndags skönhetsexpert |
Tappade du söndagens tidning i plurret innan du han läsa klart den? Eller blev den uppäten av grannens hund? Förstördes den bortom all räddning när morbror Lennart använde den till att jaga getingar?
Slappna av – Aftonbladet Plus har lagt upp två godbitar från helgens nummer på nätet:
Och du missar väl inte att Sara Duppils – vår expert på Det okända – också finns på online?
När jag var tonåring på 80-talet fanns det bara en sorts personer som gillade fantasy och scifi, läst-e -serietidningar och spelade Drakar & Demoner. Det var de mobbade, okyssta killarna i pilotglasögon- och ofattbart illasittande jeans som drömde om ett liv som -hjältar, men inte var det minsta lika Stallone och Schwarze-negger. Därför flydde de in i alternativa verkligheter, befolkade av orcher och dvärgar. På den här tiden var ”nörd” fortfarande- ett skällsord. Och jag var en av alla som undvek dem, i rena skräcken för att smittas av deras sociala spetälska. Fastän jag i själva verket ville vara med och rulla de där konstiga D&D-tärningarna.
För några år sen blev nörden plötsligt cool. Hipsters började- kokettera med sin nördighet. Och nu är scifi och fantasy- nästan folkligt. Se bara på biotoppen. Fantasyeposet ”Game- of Thrones” är den mest omtalade tv–serien just nu. Tv-spelsindustrin sägs vara större än filmindustrin. De bäst säljande- ungdomsböckerna utspelar sig i en dystopisk framtid, eller- en nutid där övernaturligheter, blod och död är en del av -vardagen – något som en mycket uppmärksammad artikel i Wall Street Journal nyligen ondgjorde sig över.
Så varför denna utveckling? Om eskapismen lockar allt fler av oss, vad är det vi flyr från? Jag tror att det är en värld full av gamla kategoriseringar, ”sanningar”, och ett ändlöst- ältand-e av frågor som blivit ointressanta för många av oss. En värld med smygrasism och homofobi och en evig uppdelning mellan män och kvinnor. En värld som vägrar se oss alla som individer, med individuella egenskaper. Den världen blir platt, -deprimerande och lång-tråkig – både i verkligheten och i fiktionen. Så är det konstigt att man längtar bort nån gång?
Tyvärr verkar det som om vi än så länge måste uppsöka en avlägsen framtid, planet eller dimension för att hitta hjältar som vi alla kan identifiera oss med. Historier där en kvinna kan ta makten över sitt eget liv, där en bög kan vara annat än en tokrolig krydda, och en straight man kan ha styrkan att visa sig svag.
Fem pionjärer i popkulturen
 |
| Sigourney Weaver som Ripley. |
”Buffy och vampyrerna”. Världens bästa tv-serie var den första som lät en blond, söt tonårstjej vara hjälte i stället för offer. Buffy är en sann hjältinna, som räddar världen från apokalypsen – varje säsong.
Söndags skönhetsguru Agneta Elmegård har varit nere i fotostudion och tagit nya bylinebilder, och som alltid i sådana situationer uppstår frågan: vilken bild är snyggast?
Här på redax har vi gett upp – vi kan inte bestämma oss – så nu får helt enkelt ni läsare bestämma vilken byline Agneta ska använda!
Skriv vad du tycker i kommentarerna, eller titta förbi på vår facebook-sida.
