Johan Hentzel…
avvar 7.
Jag var 6.
Johan hade gott om skivor och en samling med singlar och EP:s med Beatles som ingav djup respekt på hela Lysviksgatan i Farsta.
Jag insåg sanningen. Jag var en slagen pojke. Förnedrad. Trampad på. En hundskit i tillvaron.
Det var kort sagt oacceptabelt. Jag inledde operation TJAT. Skivspelare och skivor, sa jag till farsan, jag behöver det och jag behöver det NU. Han sa vad han alltid sa:
– Det kostar pengar, Tore.
Men operation tjat gav resultat efter 6 OERHÖRT långa månader. Jag fick en liten grammofon. En sån med en skivtallrik lika stor som en singel och en högtalare som man vid färdigt lyssnande kunde lägga över och täcka skivspelaren med. Såg ut som en matlåda.
Jag fick samtidigt mitt livs fösta skiva, en EP med Kinks betitlad ”Kwyet Kinks” och dess omslag såg ut så här:

Bakre raden från vänster: Dave Davies (sologitarr), Mick Avory (trummor).
Främre raden från vänster: Pete Quaife (bas), Ray Davies (sång, kompgitarr, låtskrivare).
Jag älskade alla fyra låtarna men ”A well respected man” stod ut och gör det fortfarande. En klassiker. Det är min åsikt och det är dessutom en objektiv sanning. Så här låter den:
Jag tänker på det här eftersom basisten Pete Quaife gick och dog den 23 juni, 66 år gammal. Jag gråter till och med.
Det är Ray Davies fel. Det är han som hyllar Pete så här i obeskrivligt vackra versioner av ”Waterloo sunset” och ”Days”.
Ray gråter också.


Det var inte lätt att hitta dit men vi lyckades. Jag såg en skylt. Jag läste. Jag tänkte: det är antagligen åt det här hållet:
Folk i denna del av Bromma har råd med sina villor. Det här var en av de fulare. Men hade jag fotat de riktiga schabraken hade ert klasshat väckts och sånt vill jag inte göra mig skyldig till.
Jag frågade mig själv. Vad nu? Ja du, Tore, sa jag till mig själv, du är värd en kall öl och en stänkare. Jenny höll med. Solen sken. Det var söndag, midsommarsöndag, inte mycket att snacka om egentligen.
Det är då det händer. En båtjävel exploderar. En kvinna får brännskador. Brandkåren kommer.
Och poliser!
Krogägaren gör vad han kan. Hela skeppet står i lågor! Hela stället utryms. Polisen tejpar tejp som ska stänga folk ute. Men servitrisen och kocken tog det cool.
Själv var jag på gränsen till psykbryt. Båtfan brann ju!
Och brann! Jag höll, ärligt talat, på att skita på mig!
Det var en pärs, för dig, för din morsa, och hela din släkt. Ni undrar: Vad var det för Tore? Svar: Bara ännu en dag.



















