Ni är vinnarna i Lego Duplo-tävlingen!

Julia Andersson, Torslanda
Frej Jöhammar, Stensjön

Vinsten kommer med posten.

Den här veckan är vi lite extra stolta över Söndag. Anledningen är att vi har bytt till ett nytt, blankare papper som gör att tidningen ser bättre ut än någonsin.

Kolla bara på vår stylist Ehva Löpps modesidor där hon hjälper oss att hitta rätt bland vårens trender. Eller veckans mat där det riktigt lyser om den heta, mexikanska maten.

Visste ni att Sverige, enligt OECD, är det land där inkomstskillnaderna ökar mest? Det är i detta nya Sverige som artisten Sebbe Staxx från hiphopgruppen Kartellen befinner sig. Bland brända bilar, nergångna förorter och människor utan framtidshopp.

För Söndags Magda Gadd berättar han om vännerna som dött, om varför kriminaliteten sprider sig som en cancersvulst och om hur han själv tog sig ur det destruktiva livet.

Missa inte heller reportaget om den korta period i svensk idrottshistoria då det fanns en fotbollsserie för mixade lag. Vi har träffat männen och kvinnorna i dag, 42 år senare, för ett samtal om idrott på lika villkor – och vad som finns kvar att göra.

Massor av läsning alltså – och allt är på extra fint papper!

Kärnvapenkrig, cancer, våldtäktsmän, FRA, ja till och med helvetet självt ter sig bagatellartade i jämförelse, för undersökning efter undersökning talar sitt tydliga språk: Svensken skälver ­inför tanken på att leva sitt liv allena.

Den danska fotografen Tina Enghoffs fotobok Eventuella anhöriga (Journal, 2004) dokumenterar en rad lägenheter i Köpenhamn vars ägare dött ensamma, oupptäckta i veckor eller månader, saknade av ingen. Det är hjärtskärande ­bilder på spartanska rum med få prydnader. En ­tavla här, en teddybjörn där. Kanske en färgglad tapet, eller ett lakan med skrikigt mönster.
Små detaljer av personlighet som bara gör ­meningslösheten så mycket tydligare.
I en intervju med journalisten Benjamen ­Walker berättar Enghoff att livet tycks krympa när man är riktigt ensam, att tillvaron kryper in i hörnen. Bokstavligen. I lägenheterna hon be­sökte­ hade ägarna bara använt ett rum, ibland ­bara en möbel, till allt. Hela tillvaron centrerades kring en soffa, en säng eller en fåtölj. Där levde dessa människor, och där dog de.

Visst kan det finnas kraft i ensamhet, och visst vilar ett romantiskt skimmer över tanken på att leva sitt eget liv, oberoende av andra. Det är inte för intet som Ensamvargen är ett så starkt motiv i litteratur och film. Riktig ensamhet, ofrivillig ensamhet, finns det dock inget vackert med. Den kan äta upp en människa tills där inte finns något kvar.
Så svenskarnas skräck för att plötsligt stå utan vänner, familj och grannar är högst förståelig, för vad – vem – är man utan dem?
Just därför är det så svårt att begripa varför ­vissa av oss sliter så hårt för att barrikadera sig i vår kollektiva lägenhet, Sverige. Varför nio procent vill kapa förbindelser med yttervärlden. Det är knappast någon nyhet att främlingsfientlighet och rasism återigen gjort sig påmind i Sverige. Vi har ett fascistiskt parti i riskdagen. Nazister drar kniv på våra gator. ”Sverige åt svenskarna” skanderas det, och man hör ljudet av någon som drar för persiennerna för att slippa se livet utanför.
Det första steget till sann ensamhet, ­vare sig vi talar om en människa eller en hel nation, är när man inte längre ­vågar ­interagera med främlingar. När ­promenaden ner till Hemköp känns som att vandra genom Getsemane, ­eller när tanken på flyktingar från ­Syrien väcker panikkänslor. Då är det dags att göra något åt sitt liv.

Om vi inte rannsakar oss själva och gör vad nu motsvarigheten till att gå en kvällskurs i spanska är för en nation, så kommer historien passera oss förbi. När resten av världen i framtiden kommer på att, ”Oj, bodde det inte några där uppe i norr förut? ­Undrar hur de mår?”, så kommer de bara att hitta ett tomt och öde land. Som om befolkningen ­liksom har krupit ihop i sig själv och försvunnit.
Här och var kommer det stå en färgglad ­midsommarstång, eller en skrikig dalahäst.
Små detaljer av ­personlighet som bara gör ­meningslösheten så mycket tydligare.

Veckans krönikör:
Namn: Magnus Edlund.
Ålder: 36.
Familj: Mamma och syster.
Bor: 2 rok vid Telefonplan i Stockholm.
Gör: Redigerar Aftonbladets Klick-bilaga.
Äter: Ost.
Läser: Fantasyböcker.

7 snabba!
Helvetet på jorden måste vara …
… att sitta på Guantanamo.

En person jag gillar skarpt är… 
… Lars-Åke Åström, generaldirektör vid Riksförsäkringsverket 1969–1981, för att han i januari 1974 påbörjade en enmansutredning som 1976 ledde till förslaget om fem veckors lagstadgad semester.

Jag ångrar aldrig …
… tid tillbringad i en bokhandel.

Mitt vackraste drag är…
… svårt att se just nu.

Rättvisa för mig betyder …
… att man får vad man förtjänar.

Vann jag en kopiös mängd pengar skulle jag …
… köpa en massa onödiga saker. Och ost.

Om jag var universums allsmäktige härskare skulle jag …
…ta semester.

Ni vann den lyxiga ansiktskrämen (+ en överraskning!) från Akademikliniken:

Malin Holmlund, Trångsund
Adam Olsson, Visby
Elin Bildsten, Karlstad
Marie Munther, Enskede
Annica Sundström, Sundsvall

Stort grattis säger vi på Söndag! Vinsten kommer med posten.

Psst…vann du inte? Ta del av ett exklusivt erbjudande på beauty.theyouway.com: Vid köp av valfritt serum får du en Cure extra care moist (50 ml) på köpet! Erbjudandet gäller till och med den 1 april eller så långt lagret räcker.

Efter 28 år i amerikanskt fängelse och två år på Hinseberg blev hon fri den 2 maj 2011.

Hur har livet blivit efter tre år i frihet?

Söndag åkte till enplansvillan i Bergvik, Söderhamn, och träffade Annika Östberg för ett samtal om fängelsetiden, drömmen om Sverige och omställningen till ett liv i frihet.

Den här veckan får ni också den totala guiden till ett eko-smart liv. Vi i Sverige tillhör de 20 länder i världen som har störst fotavtryck på miljön. Om alla levde som vi skulle det behövas tre jordklot.

Men det går att förändra i vardagen, vi har tipsen!

Tillhör de dem som vill bli av med ett par kilon inför sommaren? Raska promenader är ett av de mest effektiva sätten att gå ner i vikt. Vi har tagit hälsocoachen Martin Lidberg till hjälp och satt samman ett program som kan få dig att tappa sex kilo på sex veckor.

Ha en bra helg!

Moderaterna har gjort en valfilm där de konstaterar det rätt uppenbara,­ att Alla behövs. I filmen berättar­ Fredrik Reinfeldt om en thai­kiosk som drivs av en kvinna och hennes barn. Med inlevelse beskriver statsministern hur de här människorna, förutom att de fyller hungriga magar med Pad Thai, också skapar en meningsfull tillvaro och bidrar med värdefulla skatte­kronor till staten. För att nattbussar ska kunna rulla och systemet ska fungera.
Jag såg den på jobbet en vanlig onsdageftermiddag och kände efter fem sekunder hur ­ögonen började vattnas och halsen tjocknade. Jag kan inte stoppa tårarna. I opartiskhetens namn: jag gråter också av Olof Palmes jultal från 1972. Jag fick hålla mig för att inte börja gråta när jag såg Lisbeth Palme med familj på en ­konsert i Maria Magdalena kyrka.
Jag är helt enkelt en bölfia.

Jag har gråtit mig igenom två Beyonce-konser­ter. För att hon är så stark och snygg och varm och sammanbiten och proffsig och för att hon måste ha slitit så hårt för att bli så bra som hon är. Jag gråter för att hon verkar så kär i Jay Z. Jag har gråtit mig igenom ett antal Bruce Springsteenkonserter, över alla fans totala hängivenhet. Gråter över att bandet hängt i hop så länge och sett varandra starka och svaga, gifta sig, skilja sig och dö.
Jag gråter över den beridna högvakten, folk som ser ut att vara papperslösa, gråter över Ikea-reklamen när alla byter sängplatser. När Daniel höll sitt tal till Victoria på bröllopet ­hulkade jag från magen.
Att Moderaterna väljer ett så sentimentalt ­tonfall i sin valfilm är begripligt. Det är först när du får människor att känna något som du får ­deras uppmärksamhet på riktigt, det vet alla som arbetar med kommunikation. För att bryta igenom mängden av bilder och budskap i dag krävs helt ­enkelt en hög nivå av känslor, vilket tar sig mer och mer extrema former. Volvos Zlatan-reklam – eller Zlatans Volvo-reklam, beroende på hur man väljer att se den – är kanske det grövsta exemplet. Vildmark, snö, barn, nationalsång, muskler, tystnad, styrka och bilar i en enda magnifik känsloröra. Upp med ­handen den som inte ­kände tårarna komma.

Förr i tiden, på 70- och 80-talet när jag var liten, fick man ibland höra att man skulle spara sina ­tårar tills man bättre ­behövde dem. Begriplig inställning hos en ­generation som ­upplevt två världskrig på nära håll och nu såg ett barnbarn snyfta över Lilla ­huset på prärien. De gamla ­hårdingarna hade förmodligen känt sig mycket vilsna i en nysentimental tid där man rörs till tårar av en thai­kiosk i en ­förort.

Veckans krönikör
Namn: Karin Magnusson.
Ålder: 42.
Familj: Man, två barn och katt.
Bor: Vasastan, Stockholm.
Gör: Programledare och producent.

6 snabba
I mitt kylskåp finns det alltid …
… yoghurt. Jag skulle kunna äta yoghurt tre gånger om dagen.
En låt alla borde lyssna på är …
… I look to you som R Kelly sjöng på Whitney Houstons ­begravning. Det blir inte sorg­ligare än så.
Min vision av himlen är …
… harmoni.
Stötte jag på mitt 17-åriga jag, skulle jag tänka …
… att hon kommer klä sig bättre när hon är 42.
Tråkigaste hemmasysslan …
… dött lopp mellan att ­sortera strumpor och tömma diskmaskinen.
Ser fram emot…
… att det blir maj så jag får åka på ridhelg till Spanien med tre tjejkompisar.

De stora tänkarna, de som uppfann ­saker som revolutionerade våra liv på riktigt – hjulet, glödlampan, ­telefonen, bilen, antibiotikan, boktryckarkonsten, glasögonen – kan man ju inte bli avundsjuk på.
Inte de mer småskaliga entrepenörerna heller.
Firade jul och nyår i Thailand och beundrade smartheten hos den krogägare som hade en tam liten apa på sin strandservering på Klong Dhao Beach på Koh Lanta. Då Pad Thai, en Tom Kha-soppa eller vad man nu föredrar, kostar och smakar ungefär likadant överallt, men var tror ni barn­familjerna samlades för att alla 3–7-åringar ­skulle få gulla, leka och fotograferas ihop med apan ­under lunchen?
Gränsen för vad jag tolererar heter Michael J Mosley.
Gränsen går vid hans 5:2-diet.
Denne 56-årige brittiske journalist, tv-profil, läkare och författare har gjort sig en förmögenhet på att packa om sådana självklarheter som att folk går ned i vikt om de äter mindre, eller mer sällan.
Hur kan detta trams få så mycket uppmärksamhet och gratisreklam? Är chefredaktörerna på all världens tidningar överviktiga?

Kan Mosley, så kan jag. Här ska smidas medan (dum)järnet är varmt. Nu jäklar ska jag slå mynt av 2x-metoden®.
Tillbaka till Thailand. Såg ju hur folk led på stranden och vid poolen. Hur de smörjde in sig med svindyra solkrämer, för att inte bli brända, fast de egentligen vill bli brända, så att de kan komma hem och skryta med sin Ranelid-bränna.
Finns det något tråkigare än att ligga och sola?
Själv har jag i åratal i Grekland och Thailand praktiserat 2x-metoden®.
Är stranden, som på Koh Lanta, 2 kilometer lång, blir det alltså 2×4 kilometers promenad ­varje dag.
På med badbyxor. Ingen solkräm, det är bara lurendrejeri. Miljögifter, parfymer och annan skit. Sedan är det bara att börja promenera.
På Koh Lanta var det först 2 kilometer mot ­solen. Kisa med ögonen. Inga solglasögon, det ger märken i ansiktet. Man går medvetet långsamt. Funderar på viktiga saker i livet; kvinnor, vad det ska bli av barnen, fotboll. Ger fin färg i ansikte och på mage och bröst. Efter en halvtimme vänder man hemåt. Ryggen får sitt.
Repris på eftermiddagen. Solen har flyttat sig. Ger färg på höger respektive vänster sida.

Efter bara några dagar kändes det som att jag hade fått massor av följare. Ungefär som på Twitter, fast IRL, klädda i bikini och badbyxor. Mot slutet av semestern var det en folkrörelse. Två gånger om ­dagen. Och alla precis lagom solbrända.
Detta var bara startskottet. Till sommaren kommer boken. 2x-metoden®: Hur man blir solbränd ­utan att bli uttråkad. Praktiska tips och roliga semesterkåse­rier. Låter tuffare på engelska: The Two Times Method®: How to get a sun tan with­out being bored. Grekiska upplagan­ – Dipli methodos®: Pos tha maurizis horis na varethis – bör vara klar så jag kan signera den under ­semestern på Antiparos.
Återstår nu bara att Ann-Marie Skarp på Piratförlaget har återhämtat sig efter På spåret och ringer och ­berättar hur stort förskottet blir. Sedan är det bara, som vi ­journalister sa förr i tiden, ­papper i maskin…

Veckans krönikör:
Namn: Jan-Olov Andersson.
Ålder: 59.
Familj: Olle, 15, och Greta, snart 14.
Gör: Krönikör, recensent och reporter på nöjesredaktionen.
Bor: I en 4:a på Söder i Stockholm.

5 snabba!
I mitt kylskåp finns det alltid … 
… en flaska champagne, därför att det kan när som helst hända något som är värt att fira ordentligt.

En låt alla borde lyssna på är …
… Som om du var här med Eldkvarn, därför att den är essensen av Pluras genialitet, både musikaliskt och textmässigt.

Min vision av himlen …
… är nog bara delvis som i filmen Gravity. Det är säkert väldigt tyst. Fast ingen Sandra Bullock som hoppar runt i rymddräkt …

Stötte jag på mitt 17-åriga jag, skulle jag säga:
”Trender kommer- att komma och gå, men din Beatles-fristyr kommer alltid att -bestå”.

Plötsligt utbrister Gunilla irriterat:
– Men, VEM behöver en ”dekorationsstege”?

Hon layoutar veckans pryluppslag och är duktigt upprörd över onyttan av det hon kallar ”det mest värdelösa” hon sett på länge. Söndags handy man, Kristofer, är rörande överens:
– En stege som man inte kan klättra på? Vad är det för dumheter?

Ordet ”dumheter” får Hanna att tända till och fyra av moteld. Hon smattrar fram den provocerande åsikten att möbelklassikern herrbetjänt då inte heller förtjänar att få finnas:
– Den är varken någon herre eller betjänt och gör alltså inte sitt jobb. Va, va?!

Föremålet för den affekterade ordväxlingen är alltså en inredningsdetalj, i mina ögon en tämligen harmlös sådan. Hos mig väcker den inget ont blod, knappt några känslor alls. Jag försöker tona ner tvisten med att den korrekta termen kanske borde vara ”klädstege”? Tanken är väl att använda den i stället för krokar för persedlar eller handdukar som kanske annars bara dräller runt? Mitt inlägg stöttas med värme av Emma:
– Ja, för alla varken kan, eller vill, borra i sina väggar.

Nu är redaktionen definitivt delad. Kristofer och Gunilla versus Hanna och Emma. Det är som vanligt, med andra ord. När vi på Söndag diskuterar, avhandlas allt från söta Youtube-kissemissar till rysliga rasistattacker och debattvolymen är tidvis så hög att vår systerredaktion, Härligt hemma, försynt ber oss dämpa den några snäpp.

Ibland är vår jargong mer än lovligt fjantig, men enligt Samuel West, kreativitetsforskare vid Lunds universitet, är det helt i sin ordning, till och med önskvärt. Hans studier visar att medarbetare känner större jobbglädje, grupptrygghet och presterar bättre på en arbetsplats som tillåter flams och trams.
Så, den där ”värdelösa dekorationsstegen” fyller, trots allt, en mycket viktig funktion. Eller vad säger du, Gunilla?

Här är vinnarna av Instagramtävlingen som gick ut på att fota vårtecken!

En cykelutflykt med picknick i solen, en snöfri och våghalsig balansakt och härliga blåsippor skapar vårkänslor här på redaktionen!

Är du en av vinnarna? Mejla oss på sondag@aftonbladet.se så kommer biobiljetterna på posten.

Hur tar man sig vidare efter att ha förlorat ett barn? För Sara Dahlberg Eriksson hände det som inte får hända – och hon drabbades två gånger.

Först miste hon barnet Kalle efter en operation när han var 1,5 år gammal. Tio år senare dog Max, 7, i en olycka.

Men Sara vet också att ur den svartaste sorg kan kraft växa. Läs hennes historia i veckans Söndag.

En viktig del för oss som gör tidningen är mixen. Lättsamt och allvarligt sida vid sida. Nyttiga tips och dramatiska öden.

Nu när våren är här drar bröllopssäsongen i gång och vi hakar på! Maj till och med augusti är den perioden då vi gifter oss i Sverige. I tidningen får du massor av ”gör det själv”-tips för det perfekta bröllopet. Allt från bohemchict på stranden till skirt romantiskt i trädgården.

Mera då? I den långa intervju berättar skådespelaren Pia Johansson om uppväxten med en alkoholiserad pappa och veckans resmål är partyön Kos i Grekland som numera är något helt annat.

Lagom till den allsvenska starten får du recepten som passar bäst ihop med en hemma-fotbollskväll framför tv:n. Och är du en av dem som hakat på 5:2-dieten har vi tipsen som gör att du kan äta rätt även när du inte är hemma eller har matlåda med.

Dessutom allt annat du är van vid: Kryss, Malena, astro, mode, skönhet, böcker, vin och Fråga Terry.