Laila Bagge dök inte upp i ”Idol”-juryn i fredags. Inte så konstigt eftersom hon blev mamma till sitt och Niclas Wahlgrens första gemensamma barn nu i onsdags. 

I helgen arrangerades Europas första Inject academy awards på Läkaresällskapets lokaler i Stockholm. En tävling öppen för läkare och sjuksköterskor som använder fillers som arbetsredskap. Initiativtagare till priset var det franska fillersproducenten Stylage, Martina Richters på Skinplan och Svensk förening för Estetisk Plastikkirurgi.

Näskirurgen P.O Haraldsson visade hur fillersbehandling kan ersätta näskirurgi.

När plastikkirurgen P.O Haraldsson från Stockholms näskirurgiska klinik gjorde en fillersbehandling på en krökt näsa, så undrade jag hur jag skulle klara mig igenom dagen. Det var mycket sprutor, plasthandskar och nålstick om jag säger så. Inte en vanlig dag på jobbet för mig, tro mig. Det positiva var att vi i juryn var ganska överens om hur startfältet skulle fördelas när det kom till prisutdelningen framåt kvällen, vilket var ett kvitto på samsynen i den här expertgruppen var hög. Teknikerna går ju framåt hela tiderna och trenden ligger på rörliga nålar med trubbig spets som inte gör så mycket skada i vävnaderna. En annan aspekt är att behandla med så få stick som möjligt för att undvika infektionsrisker.

Sjuksköterskan Sofia Kazakov visar behandlingsschemat för juryn.

Kazakov in action

Tanken var att sätta fokus på hur viktigt det är att vara utbildad i anatomi, den hygieniska aspekten och konstnärligt handlag. I Sverige finns det, ännu så länge, ingen reglerad lagstiftning för injektioner av fillers. I dag får vem som helst injicera fillers vilket man som konsument måste känna till. När jag blev tillfrågad att ingå i juryn svarade jag självklart jag eftersom det är ett bra initiativ att sätta fokus på att utbildning är A- och O i den här branschen.

Vinnarna i 2011 Inject Academy Award 2011, Kathrin Isaksson, sjuksköterska, PO Haraldsson, plastikkirurg och Sofia Kazakov, sjuksköteska

Vann gjorde finskan Sofia Kazakov, sjuksköterska från Clinic Estetic i Helsinfors som gjorde en total ansikts- refinish. Tvåa kom näskirurgen P.O Haraldsson som gjorde en näsrekonstruktion och trea var Kathrin Isaksson från APS (Artstic Plastic Surgery) i Göteborg som sjorde en läppfyllning.

Juryn bestod av fyra storfräsare och jag; Dr Jan Samuelsson, plastikkirurg och ordförande i Svensk förening  för Estetisk Plastikkirurgi, docent Ralf Sundberg, Kirurg vid Lasergruppen i Malmö, Dr Birgit Stark, plastikkirurg Karolinska Institutet. Michael Cheron, VD Laboratoire Vivacy, Dr Pyra Haglund, plastikkirurg Stureplanskliniken och Agneta Elmegård, skönhetsredaktör på Aftonbladet Söndag.

Juryn vid Inject Academy Awards 2011, docent Ralf Sundberg, Jan Samuelsson, plastikkirurg och ordförande i Svensk förening för Estetisk Plastikkirurgi, Dr Birgit Stark, plastikkirurg, Michael Cheron, VD Laboratoire Vivacy, Agneta Elmegård, skönhetsredaktör på Aftonbladet Söndag och Dr Pyra Haglund, plastikkirurg Stureplanskliniken.

Det går från smek till smocka på en sekund.
Hans varma, torra händer, som hon har lärt sig ömsom älska, ömsom frukta, är inte att lita på. Det är så hon väljer att tänka. Att det är händerna som är skyldiga. Inte han. Aldrig han. Nej, det är de där jättelabbarna. De lever ett eget liv. Går inte att kontrollera när de slår, slår, slår.
Som den kvällen, då hon kommer hem en halvtimme sent. Han möter henne i dörren. Kysser henne djupt. Håller sedan hennes ansikte en bit ifrån sitt. Tittar henne intensivt i ögonen och väser:
– Hora.
Innan hon hinner väja landar en tung näve med ett krasande på hennes näsben.
Nävarnas fel. Hennes fel. Inte hans. Aldrig hans.
Det är ju hon som jobbar för mycket, pratar för högt, har för pladdriga väninnor. Hon som är för tjock, för dum. För ful. Sant, alltsammans. I hans huvud. Och nu i hennes.

Så lever hon. Vi kan kalla henne Sara. I många år. Tills hennes familj kidnappar henne och tvingar honom att lämna stan. Bokstavligen och handgripligen. De baddar hennes yttre sår med bomull. Läker de inre med kärlek, kärlek, kärlek.
Sara är en. Anna och Karin två andra. Tre av mina väninnor har fallit för psykopater. En man slog, de andra ”bara” psykterroriserade sina kvinnor.
Sara, Anna och Karin. Starka, självständiga kvinnor. Inga offer. Förrän de valde fel män.
För psykopater är oftast män och: ”mänskliga rovdjur som använder våld för att kontrollera sina offer”, enligt kriminalpsykologen Robert Hare

På sidorna 32-34 i dagens tidning får du fler tips på hur du lär dig känna igen en psykopat.
Innan han lär känna dig.

Sverige var ett skräckfientligt land på 1980-talet. Barn och ungdomar skulle till varje pris skyddas från det hemska videovåldet, som hotade förvandla dem till psykopatiska mordmaskiner. 

Att LÄSA skräck var däremot tillåtet. Kanske är det därför så många svenskar, särskilt i min generation, har ett så speciellt förhållande till Stephen King. Hans tjocka tegelstenar tillhörde den allra bredaste underhållningen. Själv var jag tio år gammal när jag upptäckte honom. Jag blev så rädd att jag fick stresseksem, men jag läste girigt vidare, insmord i apotekets äckelluktande beiga kylbalsam. Det kanske låter som om jag var masochistiskt lagd, men jag tror att vi behöver skräck. Särskilt när vi är unga. 

Skräck i litteratur och på film är ett sätt att, på säkert avstånd, bearbeta rädslorna för det verkliga livet. Så har det alltid varit. Se bara på Grimms sagor. Och ingen levererade dina största rädslor så effektivt som Stephen King. Det handlade om familjer som föll samman. Föräldrar som förvandlades till monster. Mörkret som lurade alldeles under ytan i vardagen. Mörkret inom dig själv, det okontrollerbara som hotade ta över. I hans onda sagor gick ingen säker. Det slutade sällan lyckligt, något som också var unikt i 1980-talets breda underhållning, där tillrättalagda slut med smetiga stråkar var obligatoriska. 

King är inte en fulländad författare. Hans berättelser har den dåliga vanan att flippa ur helt i finalen, eller utmynna i ett gigantiskt antiklimax. Som i ”Det”, där ondskan manifesterar sig som just det som offren är allra mest rädda för. Det är en briljant idé, galet skrämmande – de första tusen sidorna. Sen visar det sig att ondskans verkliga skepnad är en JÄTTESPINDEL. 

Men när King är som bäst är han oöverträffad, och han banade väg för den moderna skräcken. Kritikerna har erkänt honom nu, men det är fortfarande hans första tio år som författare som är hans allra bästa. Därför gläder det mig att många av klassikerna ingår i den nya King-vågen. De förtjänar att upptäckas av en ny generation. Och apotekets kylbalsam luktar godare nu för tiden.  

5 X Kings nya storhetstid:

1. King skriver just nu på en uppföljare till sin första bestseller, ”Varsel” från 1977. Den nya boken, ”Dr Sleep”, handlar något otippat (och oroväckande) om en grupp kringresande vampyrer. 
2. Romanen ”Under the Dome”, om en stad som mystiskt skärmas av från omvärlden, ska bli påkostad tv-serie. Bakom produktionen ligger Steven Spielberg. 
3. Manusförfattaren Dave Kajganich arbetar med en filmversion av ”Det” från 1986. En miniserie som baserades på boken gjorde succé i början av 90-talet. 
4. David Yates och Steve Kloves, som skrivit och regisserat flera av ”Harry Potter”-filmerna, förhandlar om att göra en maffig filmtrilogi av tegelstenen ”Pestens tid” från 1978. 
5. I november släpps Kings nya roman, ”11/22/63”, om två män som reser bakåt i tiden och försöker stoppa mordet på JFK. Jonathan Demme (”När lammen tystnar”) ska skriva manus, producera och regissera filmatiseringen. 

Som vi utlovade i tidningen kommer här våra allra finaste favoriter bland youtube-pandorna. 

Först ut: Sovstund!

Näst ut: Ivriga små liv utforskar världen:

…och rutschkana är ju kul!

Även större pandor gillar att åka kana, men kanske har de inte pratat
igenom reglerna riktigt:

Och en gammal favorit:

Till sist: den totala sötchocken!

I förra veckans Söndag frågade sig läsaren Henrik varför vi inte har mode för män i tidningen. Självklart lyssnar vi på er läsare och i den här veckans bilaga introducerar vi en ny avdelning: Söndag herrtrend!

Nu kan vi inte värja oss längre. Ute är det kallt som i Sibirien och post-tomten kom tassande med det här till oss på söndagsredaktionen. Pepparkakshuset är Bodyshops inbjudan till julens hudvårdssatsning och det stora hjärtat är gräddat på Munkens konditori på Söder speciellt åt oss från Dumle som nu vill göra oss uppmärsamma på att Fazers dumlekolor numera finns i pepparkakssmak. Nu vet vi det. Och ni också. Tillbaks till jobbet. See ya!

Pepparkaksdags på Söndagsredaktionen. Mums

Jag fick panikångest några gånger under bokmässan. Jag trodde att jag skulle svimma, kräkas eller dö. Alternativt bli galen. Börja primalskrika. Lägga mig i fosterställning under ett bokbord och låta frossbrytningarna skaka loss varenda tandfyllning. Årets bokmässa hade sammanlagt 100 000 besökare, och det kändes. Att förflytta sig några meter kunde ta en kvart. Författare med mikrofoner försökte överrösta varandra. Luften var varm och syrefattig. Begagnad. Full av kroppsutsöndringar. Och ändå älskade jag att vara där!

Bokmässan gör mig lycklig. Det är fantastiskt att böcker engagerar så många. Det finns författare som tycker att det är besvärligt att träffa sina läsare. Det finns också författare som ser mötet som en ynnest – för läsarna. De författarna är ohyggligt imponerade av sig själva för att de nådigt bjuder på några sekunder av sin tid. De äcklar mig. Men de är i minoritet.

De allra flesta av oss ser -bokmässan som en ynnest – för oss. Trots att vi stressar runt som råttor i en labyrint, med vidöppna porer och svettblanka pannor. Vi är glada och tacksamma för att vi kunnat beröra er med våra böcker. Det är ju hela poängen med att skriva! Under min första bokmässa för fem år sen höll jag ett föredrag i Aftonbladets monter, och min enda ”publik” var trötta tanter som vilade benen och sneglade surt på mig för att jag överröstade deras samtal. DET är en stressande upplevelse, tro mig. Så var aldrig rädda för att ”störa” genom att visa intresse. De författare som anser att deras läsare ”stör” är dumma i huvudet och inget att bry sig om. För de flesta av oss finns det inget roligare än att träffa er. Det är först i direktkontakten med er som det känns verkligt: Att vår fantasivärld nu har hittat ut i verkligheten. Och när ni berättar om hur ni upplevde våra böcker, så förstår vi mer om vad det egentligen är som vi har skapat. Böckerna är inte våra, bara för att vi har skrivit dem. Det är först när ni läser böckerna som de blir levande.

Stjärnmingel på bokmässan!

Jag träffade Lennart Hellsing och blev alldeles star struck. När jag är dryga 90 vill jag också dricka vin, uppskatta goda middagar, klä i orange kostym och framför allt: Fortfarande vara nyfiken på de människor jag träffar. 

Kelade lite med deckardrottningen Mari Jungstedt. Man blir alltid på gott humör av henne. 

Hon gick från likgiltig till fascinerad på ett par timmar. Dokumentären ”Never say never” om popundret Justin Biebers väg från
bordstrummande treåring till vår tids största flickidol fick min dotter Freja, 11, att bli en ”Belieber”.
Inte sorten som hoppas bli den framtida Mrs JB (läs mer om dem på sidan 40 i dagens SÖNDAG), men som får ett lurigt leende i mungipan när hon hör hans sånger, och som troligen kommer att tälta vid Globen om stjärnan någonsin gör en liveshow i Stockholm.

Filmen hade samma effekt på mig. Nog visste jag att den skönsjungande ynglingen med sin slängiga lugg och groovy dansmoves hade charmat miljoner av skrikande tjejfans. Men det var inte förrän jag såg filmen tillsammans med Freja (hennes fjärde visning), som jag begrep: Hela Justin Bieber-grejen är fantastisk.
Varför? Jo, för att han är en genuin supertalang och drivkraften är hans egen. För att hans mamma Pattie är raka motsatsen till den galna
”stage mom”-typen à la hollywoodfrun Gunilla Persson. För att han har ett omtänksamt
entourage av managers, röstcoacher, morföräldrar och barndomskompisar
som säger ”nej, tid för vila och lek”, när han själv vill köra en show för mycket. För att skitungen från landsortshålan Stratford i Kanada
har blivit megastor, trots att etablissemanget hävdade: ”Det går aldrig, inte utan en bakgrund på Nickelodeon eller Disney Channel”.
Never say never.
Justin Bieber sålde ut Madison Square Garden på 22 minuter med ”R’n B-kungen” Usher, Miley Cyrus (från Disney Channel) och Jaden Smith
(pappa heter Will) som GÄSTARTISTER.
Det, mina vänner, övertygar mig.
I’m a Belieber.

För en vecka sedan kunde ni tävla i Söndag om biljetter till Svensson Svenssons galapremiär. Och den som inkom med rätt svar och bäst motivering var…

Grattis Gunnar säger vi på Söndag!

Och ni som vann biobiljetter är: