Jag gjorde mitt bästa, men fotografernas torpeder, Sillstryparen från Karlskrona och Prins Gustav från Gävle, knäckte mig. Eller rättare sagt, jag vek ner mig.

Igår hade vi konferens för feature (den del av tidningen som snor ihop alla bilagor, däribland Söndag) på Münchenbryggeriet i Stockholm och det hela avslutades med middag och rödtjut. Well, fel av mig, det avslutades inte, det är det kapsylen handlar om: att hänga med längst på fest. Att inte vara den som viker ner sig.

Så när stället stängde var vi en tapper skara som drog vidare till Söders hjärta för lite efterfest. Att jag sitter på jobbet och skriver det här inlägget 08.26 är väl bevis nog för att det inte blev någon blötare tillställning. Men taxikvittot säger hemfärd 01.24 och det var ju ganska sent.

Anyway, skaran som drog till hjärtat var märkligt nog ett axplock av feature, så gott som en representant för varje redaktion: jag från Söndag, Flipper-Nina från Kropp&Hälsa, Johan på Resa, Simon Templar från Härligt Hemma, Cissi V från royalisterna, plåtisarnas Gustav&Marco och bossarnas Steffen. Och säkert någon till. Kul var det i vilket fall, men en efter en droppade vi av.

Till slut stod jag med ett tomt glas, tittade på plåtisarnas nyinkomna bägare med skummande, tjeckisk pilsners och var på vippen att ropa in en själv. Men då insåg jag att jag var chanslös. De hade krossat mig.

Jag fick nöja mig med bronset – en bronskapsyl – och vem som vann vet jag icke. Jag sätter en slant på den gamle Sillstryparen. Om en halvtimme vet vi, då går plåtisarna på.

BREAKING NEWS!

Sillstryparen från Karlskrona tog guld.

– Gustav och jag gick samtidigt, han tog bussen och jag och syrran en taxi. Vi fortsatte till ett annat ställe vid Stadion, hälsar han glatt.