… Det är det enda jag kan tänka på nu och associationerna studsar i skallen som flipperkulor. Jag går omkring och skriker ”Ich bin ein berliner” högt för mig själv. Som Kennedy:

Jag dreglar och tänker på denna berlinska uppfinning: den berlinska currywursten:

Jag tänker på härligt vilda och galna klubbnätter på SO36 i Kreutzberg. Ungefär så här:

Jag tänker på Beate Uhses Erotikmuseum, världens största, med konstverk som Katsushika Hokusais praktverk ”Fiskarfruns dröm”:

Men tack vare vulkanhelvetet på Island kommer jag nog inte iväg i morgon med 06.25-planet. Under 22 år på Aftonbladet har jag hittills aldrig haft en konferens längre bort än Kolmården och nu när det äntligen blev nåt spännande, Berlin, då lyfter inte flygen. Men hoppet är inte helt dött. Nu får Gud ta tag i det här. Det är sista chansen Gud får att bevisa sin existens för mig. Är jag inte i Berlin i morgon på utsatt tid går jag över till ateismen.