… Den här! Bandet – eller snarare duon – som består av Ethan Kath och Alice Glass – kallar sig Crystal Castles och kommer från Toronto. Låten heter Celestica. Var så goda!

av Dick Bengtsson (1936–1989). Med två ord: konstnär och geni! Här är bara ett bevis på det och det finns många många fler:

Dick fick sitt konstnärliga genombrott på 1960-talet. I likhet med flera av nyrealisterna trodde han inte på originaliteten utan använde i stället klichémättade motiv – ofta från massproducerade förlagor – och symboler, t.ex. hakkorset.

Dick hade en skön hållning, han förklarade aldrig med ett ord intentionerna med sina verk. Så det är upp till var och en att själv göra det.

Man vill gärna tro att ondskan har ett tecken, nåt slags horn i pannan, men ondskan bor i det vanliga, ordnade, i huset på målningen, t.ex. Ingenting är vad det synes vara…

Så – där fick ni min tolkning. Samma tolkning gör jag av denna fullkomligt fantastiska målning som också har en härligt absurd humor. Adolf Hitler tänker på köksinredning mitt under överläggning med generaler och högdjur om, säg, den planerade förintelsen…!

Hitler skulle kanske, till och med antagligen, om han levat i dag, handla på Ikea.

… så är här Groove Da Praia och bevisar det en gång till, att Rolling Stones är universums i särklass bästa band. Här är, således, deras alldeles utsöka version av Miss You. De gör den som samba. Gud i himlen vad man blir sugen på en capirinha i Rio!

..

… så är här Anakelly och bevisar det en gång till, att Rolling Stones är universums i särklass bästa band. Här är, således, hennes alldeles utsöka version av Under My Thumb. Hon gör den som en bossa nova. Gud i himlen vad man blir sugen på en cocktail i Rio!

… kommer här Cat Power och bevisar det en gång till, att Rolling Stones är universums i särklass bästa band, räknat från tidernas begynnelse och in i evigheten.

Här är, således, hennes version av Satisfaction. Sen behöver vi inte snacka mer om den saken. OK?

… WIMPLE WINCH!

… Jag har just fått min första 45:a vinyl sen jag senast köpte en, typ 1985, det är 25 år sen det. Singeln är – surprise – med Rolling Stones: Plundered My Soul/All Down the Line. Limited edition, but of course.

Jag har som ni förstår just drabbats av pollution.

Bild 1: Omslag, framsida:

Bild 2: Omslag, baksida:

Bild 3: A-sidan:

Bild 4: B-sidan:

The Official Video for Plundered My Soul:

Vid en stilla promenad igår kunde jag, Nils, ha blivit en liten Nils Holgersson om det velat sig riktigt illa. Nere vid Tyresö slott mötte vi denna ensamma (!) svan som sökte sällskap. Men som ni vet kan svanar bli riktigt arga, och det var med lätt darrande hand dessa bilder fotades. Sen gick vi raskt åt varsitt håll, svanen å jag.

Igår var det Kulturnatt i Stockholm så jag drog på mig kulturkoftan och vandrade genom Gamla stan och in på Tessinska palatset. Kolla in den vackra barockträdgården:

Tessinska palatset byggdes för 300 år sedan av slottsarkitekten Nicodemus Tessin dy och är i dag residens för landshövdingen i Stockholms län. Fint var det. Jag skulle gärna bo där. Om jag gjorde det skulle jag ha grillfest snarast. Och ni skulle vara bjudna.

Sen gick vandringen vidare till Kungliga Operan och lite balett. Urtjusigt. Vill alltid hänga på Kungliga Operan. Älskade.

Efter detta blev det Hallwylska palatset där dom hade en utställning om överklassflickan Ellen Roosval von Hallwyls. Hon gick emot flera av den tidens konventioner och levde ett spännande och ibland dramatiskt liv. Följa sitt hjärta heter utställningen. Gå och se! Här lite brittisk överklasskonst från Hallwylska. Jakt var finare förr:

sen blev det båttur i mörkret…

Det som ser ut som det brinner är Gröna lund. Det är mysigt att åka båt när det är mörkt… och lite läskigt…

Sen kom vi fram till Sjöhistoriska:

 … men det är ju bara en massa båtar där inne så vi gick snabbt vidare till Etnografiska…

Där hann vi med ett glas vin innan vi gick på visningen av deras utställning (O)mänskligt – en utställning om skelettsamlare, rasbiologer och normer. Se den också. Väldigt tankeväckande och lite skrämmande. 

Sen var klockan midnatt och då åkte bannemej kulturkoftan av. Tjillevippen!

… Järnvägsrestaurangen Östra Station har så länge jag levt varit en Sthlms pärla. Inredningen, funkis från 30-talet, är magnifik!

Järnvägsrestaurangen Östra Station – Detalj:

Luffarsmörgås! Död åt lattekulturen! Järnvägsrestaurangen Östra Station:

Järnvägsrestaurangen Östra Station – inget fjoll på menyn:

Adjö Järnvägsrestaurangen Östra Station för den här gången…