Annorlunda uttryckt; DANCE OR DIE!

Så här hade, borde, Michael Jackson låtit om han fortfarande varit vid liv. Som Janelle Monáe. Hennes debutalbum ”The Archandroid” är fanatastiskt……… och hon spelar på Hultsfred 7-9 juli. Be there or be fyrkantig viting med tubsockor i sandalerna under shortsen från Statoil.

Ett halvårs paus är över, jag sitter återigen framför Östgötakällarens fläsklägg & tänker osökt: Wow, en gris med knödel, dijonsenap & surkål = matens Mount Everest. Jag tänker: Detta berg måste bestigas!

Nu när Tore ändå är inne på vin måste jag slå ett slag för mitt vita favoritvin. Pierre Sparr Pinot Gris reserve (nr 2190, 129 kronor). Men herreminje så gott, lyder mitt helt igenom professionella omdöme. 

För en fin smakupplevelse i sommar, gör så här:

Ta en stor bit lax med skinnet kvar. Marinera en liten stund i soja. Torka av och lägg på grillen, pensla med sweet chili-sås, samt kanske lite chilipeppar. Det runda, lite feta i vinet möter chilin och det feta i laxen och… tycke uppstår, milt sagt.

Try it, you’ll like it.

PS. Jag gillar mitt vita vin JÄTTEkallt. Jag trotsar alltså samlad vinexpertis på den här punkten. Men. Det är sommar och vinet blir ändå fort varmt i glaset. Så det så. DS.

OK, jag kan äta det mesta utom råa rödbetor och råa morötter. Jag kan äta broccoli också. Men när folk börjar tala i tungor i total hysteri kring den här grönsaken…

… då ställer jag mig oförstående… Jag upprepar, jag kan äta det, men kom inte här och försök övetyga mig om att det är en kulinarisk upplevelse.

Låt oss gå vidare till det ljusröda  och i det stora hela smaklösa blask som alla ska ha i glasen så här års: Rosévin. Det är snyggt att titta på men det bör bara inmundigas om inget annat vin finns till hands.

Nej, i juni, juli, augusti och, faktiskt, september också, ska det helst vara lagom kyld Chablis i glaset:

Ni kanske minns ”Sam the koala” som blev skadad i en skogsbrand i Australien i fjol? Om inte klicka här.  Det är nåt väldigt speciellt med djur som är skadade och koalabjörnar som redan är vansinnigt söta… Ja det blir ju så näpet att man nästan inte kan hantera det. Ett vilt litet djur som förstår att det är i fara och snällt låter sig tas om hand av en människa. Och titta på brandmannen som håller törstiga Sam i handen… Cute overload, som jänkarna säger. 

Alla sjunger med:

I de små husen – bland levande ljusen – Man ser dom skymta fram – Det finns generationer som jobbar tillsammans – Och de bryr sig om varann – Vi ska fånga regnbågen – En vacker dag så tar vi den – Vi ska åka ut på landet och hälsa på hos vanligt folk – Jag ska hålla dig i handen, precis som vanligt folk…

OK – en vecka har gått sen jag skrev det här senast. Dags att påminna om att det här är årets hittills bästa låt. Det låter Prince, The King of Pop och The Godfather of Soul i ett skönt paket. Basgången slår mot den gren som inte växer på träd. Kort sagt, mina damer och herrar: Janelle Monáe!

Nu vet vi. Sommarens mösstrend är satt, spikad och klar. Alve Landström, 4 mån, sätter ner foten och säger: ”den här mössan gäller i sommar”. Den piratrandiga mössan med skönt sotarstuk kommer från H&M.

Okej, vi tar det från början. Det är en dag på jobbet för Tore S Börjesson. Det är presslunch för Göta Kanal Rock på m/s Enköping vid Nybrokajen intill Strand Hotel.

Info:

Mat, öl och vin serveras ombord. Båten ligger kvar vid kaj. På bordet sommartallrik: västerbottenost, lax, sill, kyckling med pesto, strömming, rökt korv, potatis…

Det är första gången en rockturné läggs på Göta Kanals vatten, en av världens vackraste vattenvägar. Artisterna färdas från ort till ort med den anrika kanalbåten m/s Wilhelm Tham.

Publiken har den unika möjligheten att resa med artisterna på båten eller ansluta på respektive spelställe. Ett perfekt sätt att komma musiken riktigt nära och samtidigt njuta av svensk sommar när den är som bäst.

Självklar konferencier längs hela resan är den ständigt blöte kanalfararen Svante Grundberg.

Fredag 30/7 Trollhättan, Slussarna: Uno Svenningsson, Irma Schultz, Per Persson (Perssons Pack), Sulo, Pernilla Andersson.

Lördag 31/7 Hajstorp, Kanalingenjörsvillan: Tommy Nilsson, Irma Schultz, Per Persson, Sulo

Söndag 1/8  Borensberg, Folkets Park; Uno Svenningsson, Irma Schultz, Per Persson, Sulo, Pernilla Andersson

Måndag 2/8 Nyköping, Folkets Park/Träffen; Uno Svenningsson, Irma Schultz, Per Persson, Sulo, Pernilla Andersson

Rock ’n’ roll–legenden Per Persson i Perssons Pack (och jag):

Där träffar jag också Peter Näslund, mannen bakom Legal Records:

Han har nyss varit på Abbey Road Studio 2 – där Dark Side of the Moon spelades in – och där Beatles bodde när det begav sig och inte minst bland annat spelade in just Abbey Road-plattan. Till en mycket försvarlig summa pengar kan man åka över dit och delta i Rock Camp och spela in med rocklegender. Här: Jack Bruce, bas (Cream) , Alan White, trummor (Yes, Lennons sologrejer, bl.a. klassikern Instant Karma) och Peter på sologitarr:

Jack Bruce har nyss fått en ny lever och är inte i bästa form men i bättre form än han var med den gamla levern i kroppen.

Nick Mason, trummis Pink Floyd, har fortfarande sin medfödda lever kvar. Peter också:

Chris Squire från Yes var också på plats. Kanske världens längsta basist. Helt säkert den mest horisontelle:

Under tiden, utanför relingen: SOMMARSTOCKHOLM med Hotel Diplomat i bakgrunden:

Ja, nu vet ni, så här har jag det på jobbet.

Åh vilken kväll med Chris Isaak! En sån stilig karl. Om jag är hälften så stilig när jag är 54, så är jag väldigt nöjd. 

Men vad tossigt det hela började. I godan ro satt jag och min fine vän K och tog en Jim Beam on the rocks (lite amerikanskt så där) på en bar väldigt nära Filadelfiakyrkan, där Chris skulle spela. Vi tittade på klockan. Lite efter åtta. Dags att dra kanske? Vi går in men kommer på att vi nog måste gå på toa först. Medan vi står och kastar vatten hör vi en bekant stämma liksom i bakgrunden. ”Är det Chris Isaak? Nää?”. Men, jo det var det. Zip! Och iväg. Vi rusar upp för första bästa trappa och in i lokalen och möter… Chris Isaak! Den gode Chris var nämligen ute i publiken som skojflirtade under låten Love me tender. Herregud. Så nära. Så fin. Chris… 

Resten av kvällen gick förstås i dur och jag kom ofta på mig själv med att sitta och le. Ni vet, så där hjärtligt och varmt man kan le ibland. Tack igen.