Jag har koskräck, trots att stora delar av min barndoms somrar spenderades på bondgårdar. Dels hos mormor Helga i jämtländska Anviken, dels hos min faster Runa i byn Intaget, någon mil utanför Stöde i Medelpad. Båda gårdarna hade mjölkkor och självklart ville jag vara lika duktig som min storasyster Johanna som så kavat drev den ystra kohjorden från betet på ängen vid mjölkdags och liksom halvjoddlade: ”Kom, kom kuan! Kom, kom!”
Men, de enorma djuren med idisslande käkar och glasartade blickar skrämde vettet ur mig. Jag misstänkte, förmodligen med rätta, att bakom de där gigantiska pannbenen låg yttepyttehjärnor och skramlade. Jag litade helt enkelt inte på att tusen kilo kossa som kom sättande i full fart mot lagården skulle ha vett att bromsa i tid för att inte krascha in i en liten tioåring. Och att suga fast mjölkmaskinens koppar på spenarna gav mig småångest. Att vara mellan två jättekossor som stod och trampade i sin egen skit, slängde med hornen och bligade misstänksamt på mig som fingrade nervöst på deras juver, fick mig att kallsvettas.
Därför blev jag oerhört nervös när jag träffade min man, Dan, för första gången. Jag blev blixtkär i den snygge engelsmannen, när vi möttes över några drinkar på en bar i Portugal. Men mitt intresse svalnade när jag frågade vad han jobbade med. ”I’m a farmer”, hörde jag i den stimmiga baren.
Besvikelsen brände.
– So how are your cows? Big? Small? Kind? trevade jag.
Dan fattade ingenting.
– Well, you’re a farmer, you have cows…
– No, I am a FIREMAN.
Det var tur det, jag var inte ett dugg sugen på att bli bondmora.
Det är däremot Söndags Hanna Radtke. Hon drog till Öland för att prova på vardagslivet hos TV4-bonden Jonas Andersson. Hon blev inte bara bästis med kossorna, utan lyckades dessutom luska ut en hel del om ”Bonde söker fru”-Jonas kärleksliv. På sidan 10 i dagens Söndag får du veta allt!