1) The Lady Killer – Cee Lo Green

Gillar ni Temptations, Supremes, Four Tops, Marvin Gaye… Kort sagt det bästa från skivbolaget Tamla Motowns himmelska 1960-tal? Svarar ni nej på den frågan – och jag skriver det här på fullaste allvar, utan glimt i ögat – är ni helt dumma i huvudet. Svarar ni ja kommer ni att ÄLSKA den här plattan. Det här är soul. Det här är skiten. Cee Lo har den bästa röst jag hört på den här sidan Marvin Gaye.

 

2) Kärlek på svenska – Charlie Engstrand

Den mest egensinniga och bästa låtskrivaren i det här landet. Jag har inte hört nåt liknande sen jag 12 år gammal blev hypnotiserad av John Holms debutalbum ”Sordin” (1972). Charlie har samma skörhet i rösten. Och herregud, vilka låtar, som Tom Waits bästa sentimentala ballader och texterna står i en klass för sig i det här landet: ”Ingen rör mig längre/Vad ska jag med hud/Man sjöng väl inga psalmer/Om det inte fanns en Gud…”

 

3) Ibland kallar jag det kärlek – Toni Holgersson

Toni är back in business big time efter X antal år som hemlös pundare. På scen brukar han säga efter sin minst melankoliska låt: ”Gladare än så här blir det inte”. Det tackar vi för. Med en innerlig och alldeles egen röst full av själ som aldrig höjer volymen över samtalston griper han tag i lyssnaren. De musikaliska insatserna, med Martin Hederos på klaviatur i spetsen, är briljanta, lyhörda, exakta. Ett mästerverk.

 

4) I feel like playing – Ronnie Wood

Årets överraskning. Trodde inte det gamla fyllot hade det här i sig längre: en perfekt tillredd cocktail av rock, blues, funk, reggae, soul… Ronnie sjunger lika fantastiskt som Bob Dylan och gitarren brinner.

5) Clapton – Eric Clapton

Hans bästa soloplatta sen klassikern ”461 Ocean Boulevard” (1974). Han gräver fram sina gamla älsklingslåtar från 1930-talet framåt och framför dem med 100 procent värdighet och musikalitet.

 

6) Halcyon digest – Deerhunter

Bradford Cox är ett geni och det bevisar han här igen. Som hos ett sent Beatles är låtarna omedelbart tillgängliga men samtidigt lagom doppade i psykedeliska substanser.

 

7) Before today – Ariel Pink’s Haunted Graffiti

Lyssna bara på ”Round and round”. Den låter som ett leende moln av bomull framburet av en basgång som har Michael Jacksons ”Billie Jean” en hel del att tacka för. Det är POP! Allt spricker upp. Min själ. Mitt universum.

 

8) Clinging to a scheme – Radio Dept.

”Never follow suit” har en basgång som hänger som ett patronbälte runt höfterna. ”A token of gratitude” är gryningsdimma i bukten. Det här albumet är färgfilm för biosalongen i ditt huvud. Lunds finaste grabbar, lätt.

 

9) Soldier of love – Sade

Sade är en älskling och det är inte ofta man hugger direkt på första singeln innan första albumet har kommit ut och tänkt: JA! Men så inleddes mitt förhållande till Sade för 26 år sen. Och. Hon. Har. Hela. Tiden. Blivit. Bättre.

 

10) For the ghosts within – Wyatt, Atzmon, Stephen

Titelspåret på den här skivan är en mix av fransk chanson, gatufest i Marrakech och böneutrop från en moské i Alger. Då förstår ni hur bra det är! Dessutom bjuds en fantastisk tolkning av ”What a wonderful world”.