Glömde fota entrén till Hotel Mazarin, fast det gör inget, det ser ut som en sliten portuppgång, men vintern i Paris i natten sedd från rumsfönstret var vacker…

Jag bor där jag alltid bor när jag bor i Paris. På hotellet som är S:et och U:et och N:et och K:et i SUNK. Men det är så billigt – 290 pix natten – och ligger så bra till på 3 Cour Petites Ecuries, en smal tvärgata till huvudstråket Rue du Faubourg Saint-Denis. Det heter Hotel Mazarin. Det är långt under betyget en stjärna. Men jag älskar det, som jag älskade den trebenta, enögda hunden jag under en månad för ett antal år sen gav ett hem i min palmhydda i Las Islitas i Mexiko.

Jag tog hit Jenny i fjol. Vi hade träffats två veckor tidigare, men jag tyckte att det var dags: Paris! Ibland försöker man mörka sidor av sig själv, till exempel att man gillar att bo på Hotel Mazarin. Nu kände jag, lika bra att visa vem jag är från dag ett.

Vi kom in på rummet och Jenny sa:

– Tore, det finns ingen dörr?

– Ehh…

– Det finns ingen dörr till toaletten.

Jag kunde inte låta bli att imponeras av hotellägaren. En 45-åring med gangsterutseende. Hur tänkte han: Toalettdörr? Fuck it!

Nåväl, jag försökte byta rum.

– It’s the önly rööööööm we have, sa han.

Så – jag och Jenny fick turas om att bajsa på mornarna medan den ena av oss väntande i korridoren. Okej, men inte idealiskt. Fast det är sånt man minns och kan skratta åt efteråt, eller hur?

Jag är tillbaka nu. Jag anländer och möts av nattportiern. Samma gubbe som alltid, 147 cm lång, krum i ryggen, fet, och klädd i badtofflor, mysbyxor och en t-shirt som var gammal och otvättad med såsfläckar på när den inhandlades. Jag får min nyckel och går in på mitt rum. Ingen toalett, inget handfat, kort sagt: inget rinnande vatten. Jag påpekar saken.

– Aaah, you wönt ö rööööm with ö tööilet?

– Yes, and a shower too, please.

Jag får förklarat för mig att jag dagen efter kan få ett rum med toalett och handfat och fyra dar senare ett rum med dusch. Att älska det, är att älska på riktigt.