MATS STRANDBERGS KRÖNIKA UR SÖNDAG 6 FEBRUARI

Regissören David Fincher, som filmar amerikanska ”Män som hatar kvinnor”, har gjort Lisbeth Salander mer aggressiv och Mikael Blomkvist mindre ”promiskuös”. Det är lätt att tolka som ännu ett exempel hur sex skrämmer amerikaner mer än våld. Äktenskapsdramat ”Blue valentine” (svensk premiär i april) fick 18-årsgräns eftersom Ryan Gosling utför oralsex på Michelle Williams – medan våldtäkt, blod och död är vardagsmat i filmer med lägre åldersgränser. 

Det blir rätt absurt när man sätter upp regelverk för något så godtyckligt som moral. En film kan innehålla ordet ”fuck” upp till fyra gånger utan att bli barnförbjuden i USA, men bara om ordet används som en svordom, inte i ursprungsbetydelsen ”knulla”. Åldersgränserna blottar också skillnaden på manlig och kvinnlig nakenhet: En stjärt anses oftare ”naturlig” om den sitter på en man – på en kvinna blir den genast ”sexuell”. Och när det gäller genitalier är det ingen tvekan: Dinglande och till och med erigerade snoppar syns i exempelvis ”Ciderhusreglerna”, ”Dumpad”, ”Baksmällan”, ”Bruno” och ”Jackass”-filmerna. Däremot har en snippskymt utan undantag inneburit 18-årsgräns på amerikanska biografer. 

Som svensk är det rätt fascinerande. Att amerikanska barnaögon till varje pris måste skyddas från kvinnobröst, medan söndersprängda kroppar är helt okej. 

Det är skillnad på bomber och bomber, så att säga.

/Mats