Jag har fått nog av dålig service. Har tröttnat på att som kund bli illa behandlad. När jag skriver dessa rader är jag arg, något som kan vara bra att veta innan du ger dig in i läsningen.

Det finns ett bageri på Brunkebergsåsen på Regeringsgatan i Stockholm som jag brukar gå till. De har gott bröd och bullar med mycket socker. Jag har varit där ofta. Ibland stannar jag till med vagnen på vägen hem från lekparken. Ibland går jag dit för att i lugn och ro fika. Jag väljer alltid bord uppe på det ljusa loftet, sitter gärna där och läser. Bageriet är dessutom en perfekt plats för möten, jag har både träffat vänner och haft jobbmöten i lokalen. Härom veckan var jag där igen. Jag lassade brickan med ostsmörgås, kanelbulle och jordgubbsjuice. Dessutom köpte jag en dyr honungslimpa för att ta med hem. Kalaset gick på över 120 kronor och som vanligt betalade jag med kort. Medan jag satt och fikade ringde min mamma som varit ute och lekt med Maj-Lis. Jag frågade om hon också ville ha något från bageriet. Jorå, kanske en kanelbulle till fikat. Innan jag gick hem ställde jag mig åter i kö för att köpa en dagsfärsk bulle. Då händer detta:

Jag betjänas av samma expedit. Berättar att jag önskar en bulle. Expediten ler och stoppar bullen i en papperspåse och säger att det blir 20 kronor. Jag tar fram mitt bankkort igen och just som jag ska stoppa det i kortläsaren säger expediten:

– Vi tar tyvärr inte kort vid köp under 50 kronor.

Jag tror först att jag hör fel men ser att hon menar allvar. Så jag håller upp påsen med limpan och säger ursäktande:

–  Jag har tyvärr inga kontanter. Men eftersom jag just handlat både limpa och fika för över 120 så kanske?  säger jag utan att påpeka att jag dessutom är stamkund.

– Tyvärr, säger expediten och lyfter undan bullpåsen.

– Okej. Tack då, svarar jag artigt trots att jag blivit både ledsen och besviken.

Expediten vänder mig ryggen. Jag står kvar och ser bullen plockas fram ur påsen och in bakom disk. Jag lämnar bageriet med dyra limpan under armen och känner mig nedstämd, snudd på lurad. Det är först när jag är nästan hemma som jag kommer på att jag är arg. Jag har börjat räkna på det hela och kommit fram till att jag, enligt bageriets egna regler, borde ha rätt till två kortdragningar, eftersom jag ju handlat för 50 kronor gånger två. Sedan är jag arg för att jag betalat en massa för lyxlimpan. Men mest är jag arg över att konditoriet som jag lovordat visat mig så usel service.

Finns det inga gränser för hur fyrkantig man får bli? Nu tänker du kanske: ”Men det är inte småföretagarnas fel att de inte kan debitera låga belopp, skyll på bankernas avgifter för korthantering”. Okej, må så vara. Men det är egentligen en annan femma, en annan krönika.

Om vi bara ser till priset för bullen. Den är inte större än en knytnäve och kostar 20 kronor. Man behöver inte vara professor i ekonomi för att fatta att det ger hyfsad avans. Om expediten gått ifrån sina principer och låtit mig köpa bullen på kort, hade det efter bankens avdrag slutat med att hon sålt den för 15 kronor. Det bör alltså inte blivit någon förlust. Jag menar, vad är det att bråka om när jag redan handlat där? Och när jag dessutom handlar där ofta? Är det inte bättre att ha en nöjd och återvändande kund?

Nu har jag hittat ett nytt stamfik. Detta kafé är något mindre än bageriet på Brunkebergsåsen och drabbas också av bankernas kortavgifter. Men här har man den goda smaken att erbjuda mig att betala senare om jag råkar sakna kontanter. 

Sympatiskt och framförallt smart!

Josefine Sundström